Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1852, sida 1

BA F—— jämnte grefve Grey, lord Brougham och whigs, med såte i kabinettet såsom första lord af amiralitetet. År 1834 öfvergaf han whigs jämnte lord Derby (då lord Stanley), emedan det parti till hvilket han ända dittills hårt, proponerade att reducera anglikanska presterskapets i Irland inkomster til! de verkliga behofven och anvånda öfverskottet till allmånna undervisningsverkets nytta. Sir James Graham blef från detta ågonblick protestantiska kyrkans förfåktare och förenade sig med sir Robert Peel för att bekåmpa whigs; med honom intrådde han 1841 i kabinettet, sedan han ossent iigen förklarat whigs för anglikanska kyrkans afsvurna fiender och sedan han vågrat att utbyta protektions-systemet för spanmålen mot en fest, föga hög tull. År 1846 bitrådde han mera ån någon annan sir Robert Peel i afskaffandet af protektions-systemet, som han så nyss förut försvarat, och att genomdrifva de för katholikerna mest gynnsamma lagar, hvilka inneburo det faktiska erkännandet af deras prelaters råttigheter. Han lemnade tilllika med sir Robert Peel ministeren i Juli månad samma år. Från 1835 till 1841 anvånde sir James Graham alla sina herkuliska krafter i den antipapistiska rörelsens tjenst, och från 1846 till närvarande tid år sir James Graham den statsman, på hvilken allas blickar riktas, såsom en man, den der kommer att gisva katholikerna mera frihet ån de vågat ärömma om, fullkomligt tillintetgöra den i Irland grundade kyrkan och auktorisera den romerskkatholska religionens fullkomliga organisation och oinskrånkta befåstande. Från 1834 till 1846 var sir James Graham i högsta grad konservatis: nu för tiden betraktas han såsom blifvande chef för en minister och för ett våsendtligen demokratiskt parti. Når man förebrått sir James Graham hans hastiga och håftiga öfvergångar, har han till stor bestörtning för huset och allmänbeten endast svarat: -Nå, ja, jag har åndrat öfvertygelse, det år alltlDå han var inrikes minister uti sir Robert Peels sista kabinett ådrog han sig en ofantlig impopularitet, dersör att han vid postkontoren låt öppna Mazzinis och andra flyktingars bref. Oaktadt de många vexlingar för hvilka han varit föremål i allmånna opinionen, har ingen ens tänkt på att ej erkånna hans stora öfverlägsenhet som auministrator. Olyckligtvis har hans offentliga handlingssått alltid varit lika godtyckligt och opålitligt, som hans uttalade öfvertygelse för närvarande år liberal. Uti underhuset representerade sir James Graham, från 1830 till 1837 Cumberland, det grefskap der han föddes. Under år 1838 och slutet af 1837 deltog han icke i national-representationen. Från 1838 till 1841 var han först representant för staden Pemproke i Wales, sedan för Dorchester och Ripon; na år han deputerad för Carlisle, sin första kårlek, som han nyligen kallade det i ett tal. Sir James Graham år nu 60 år gammal,