Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1852, sida 1

der, hvilken han ville gifva del af sitt beslut. — Nin sar, sade han till honom, jag har sedan i går moget öfvertänkt det beslut jag fattat. Jag ber dig nu på det innerligaste att icke satta dig emot detsamma och icke begåra att jag skall anförtro dig den hemlighet, som ligger till grund för mitt beslut. Du vet, huru högt jag ålskar Michaela — nåvål det beslut jag i hennes eget interesse fattat, uppskjuter långe förverkligandet af de planer osm vi Uppgjort för vår framtida lycka, ja, gör denna kanske för alltid omåjlig. höraad år det du såger, Francesco, utropade Pietro Bussoni. — Du bör således vara öfvertygad, min far, att om jag fattat detta beslut, som får mig sjelf kan medföra så bedrösliga följder, så måste detta ske endast derför att den mest hesallande nödvändighet tvingade mig dertill. — Ja, jag kånner dig, du år en god och klok gosse, svarade gubben, men jag har aldrig förut sett hos dig detta allvarsamma våsen och denna högtidliga ton. -— Francesco, Francesco, hvad har du för dig? — I dag kan jag icke yppa det för dig, min far, blott en enda sak kan jag såga: — Jag måste lemna detta land.