Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1852, sida 1

Valen i England. be allmånna valen, hvilka nu försiggå i: England, erbjuda en så egen, ovanlig anbliek, att de förtjena en sårskild uppmärksamhet. Oaktadt den senare tidens djupgående agitationer, oaktadt de besynnerliga och nåstan våldsomma phaser, genom hvilka den engelska politiken passerat sedan sistlidet år, oaktadt alla dessa opinions-vindstötar, hvilka yttrat sig i Mhig kabinettets första afgäng, i tories vägran att mottaga våldet i lord Palmerstons reträtt. i lord John Russels desinitiva sall och. såsom sista instansen, i lord Derhys tillträde till regeringen och parlamentets upplösning; oaktadt alla dessa politiska, religiösa och nationella rörelser, som så länge skakat England, beledsagas valen icke af dessa håftiga och ursinniga strider, hvilka alltmera håstigt förnyades åren 1832, 1835, 1541 och 1847. I sjelfva Londons city, der återvåljandet af chefen för det besegrade partiet, lord John Russel och representanten får den religiösa frihetens så mycket omtvistade princip, hr Rotschild bordt kunna förutsätta hästiga debatter, halva knappt några meetings ägt rum, några tal bifvit hållna eller några manisestastioner föregått. Anti-corn law league, åter upplifvad af hrr Cobden och Bright, då Derby kabinettet öfvertog styrelsen, försvann efter några dagars matt polemik. Från de tusentals talarestolar, som stå öppna i hvarje vrå af landet, har ingen ny politisk trosbekännelse blifvit predikad och båda partierna hafva yttrat förhoppningar om seger, utan att någotdera på förhand vågat uttala, huru det skulle begagna densamma. Enligt vår tanke år ställningen i få ord följande: De liberala plantera frihandelns fana. Enligt deras yttranden skall landet en gång sör alla afgöra frågan om bröd för godt pris. Under det de proklamera handelsfriheten, höja deras motståndare icke protektionsropet; ty det år icke deras fåltrop. — De samla sina anhängare med tillhjelp af den religiösa frägan. Deras devis år: ned med påfredömet, ned med Maynooth! och enligt hvad en anonym korrespondent i Morning-Heralds spalter såger, så måste valmånnen beståmma sig antingen för Derhy och det protestantiska oberoendeteller för -Russel och undergifvenhet sör påfven-. De liberala såga sig således kämpa får handelsfribeten och tories för den anglikanska kyrkans frihet eller snarare despotism. Är vål detta en årlig utmaning? Är detta det patriotiska tornerspel, som man så ståtligt utbasunerat? Är det rent spel att den ena af motståndarne ropar: jag vill icke uthungra solket och den andra svarar: jag vill att drottningens andliga prerogativer skolarrespekteras?