Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 1

budgeten sor detta är, till 40,825,917 fr. och den kommer säkerligen att uppgå till 643 mill. Den svåfvande skulden har redan de tose 3 månaderna ökats med 72 mill. svenskt banko och utgår får närvarande nåra 372 mill. samma mynt, hvartill med såkerhet nästa år kommer en ytterligare betydlig tillökning, åfven om de en gång beståmda anslagen icke öfverskridas. En sådan tillökning har gjorts i utgifterna för 1853, oaktadt den besparing af 18 mill. som vunnits genom 3 74 rentornas förvandling i 4! rentor, en reduktionsåtgård, hvilken, hurn mycket man ån dermed skrutit som ett bevis på regentklokhet, aldrig kan båra intyg om annat ån höjden af dårskap. Enligt hvad med sullgiltiga anspråk på tillförlitlighet blifvit berättadt, kostade denna renteförvandling franska regeringen betydliga summor. (Genom ett dekret af presidenten grundades 3 2; rentor till ett belopp af 4,403,000 fr., hvilka skånktes vissa bankirer i Paris för att de i början af Mars skulle köpa 5 2 fonder till ett belopp af 140,000,000 rentor, i akt och mening att hålla uppe priset å dessa och såtta styrelsen i stånd att verkställa förvandlingen. Det år mycket att betvifla om denna finansoperation kan hafva varit nyttig för Frankrike, eller om vinsten af förvandlingen icke år mindre ån priset, som betaltes för densamma, men det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att sådana experimenter måste betydligt öka misstroendet till sinanssystemet. Godtyekligt, nycksullt. dåraktigt, måste ett sådant system, som begår fel på fel och såker skyla sina misstag genom handlingar, som icke åro sto båttre ån brott, båra i silt sköte frået tilt framtida olyckor och skakningar. Detta utskott, huru menlöst och krypande för makten det ån var, greps dock, då det icke kunde annat ån erfara ett pinsamt intryck af de sörtvislade sinanciella utsigterna, al tanken på nödvåndigheten att spara. Det var sinnadt att tillstyrka en minskning i lönerna, men underråttades då, att desse voro bestämda al sjelsva konstitutionen. — Efter mycket bråk och kåbbel, tillstyrkte det åntligen en besparing af 18 mill. i 1853 års budget. Men åfven denna obetydliga reduktion fann icke nåd inför statsrådets ågon, styrelsens organ, hvilket, liksom för att icke visa lagstiftande församlingen ett allt för uppenbart förakt, bequåmade sig till att godkånna ett par bagateller af de tillstyrkta besparingarne. Frankrikes statsutgifter äro icke blott enorma, vida öfverstigande landets tillgångar, samt derjemte godtyckligt och nyckfullt beståmda, utan den församling, som, enligt den nuvarande konstitutionen, har till sitt förnämsta värf alt kontrollera anvåndandet af statens medel, hånas öppet, för att sannolikt sedan fullkomligt skjutas åt sidan. Den år i verkligheten redan ett blott och bart gyckelspel, såsom hvarje till namnet kontrollerande mekt den der emanerar från presidenten måste v vara, och ett gyckelspel, hvilket, når det icke långre tjenar till något, icke vidare bi