Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 1

dersör har jag, som göra mig en åra utaf att räkna mig till edra ifrigaste vänner, kommit hit, för att bedja er anlörtro mig denna dyrbara skrift, för att i ert naran lemna den till hertigen, hvilken om jag icke bedrager mig, skall låsa den med det lifligaste interesse. -Ja så, derför har ni således kommit hit! sade Bramante, hvars ansig te blef purpurrödt af vrede. Hastigt reste han sig och ville gripa till sitt svärd: men detta var försvunnet och han såg det i hånderna på en af Bracciolis soldater. — Detta hade vi förutsett kapten Bramante, sade Braccioli kallt, ni ser att det icke återstår er annat ån lyda. — Jag vet icke, hvarom mi talar, svarade Bramante, i det han åter satte sig, jag har icke något papper hos mig. — Ack, förlåt mig kapten! inföll Franeesco, har vinet så förjagat minnet hos er? Att ni har ett papper hos er syns tydligt, ty ena kanten deraf sticker fram ur er rockficka. Braccioli log med triumferande min, Bramante stirrade bestört på herden och denne begagnade sig skickligt af hans bestörtning. för att rycka papperet ifrån honom och öfverlemna det till kapten Braccioli.