Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 1

Frankrikes sinanciella ställning. Det betånkande, som afgafs al franska lagstiftande församlingens finansutskott, år, ehuru det icke hade någon vidare påföljd, ikvål ett vårderikt dokument för det ljus, som det sprider öfver Frankrikes nuvarande stållning och framtida utsigter uti financielt hånseende. betta betänkande upptager kostnaderna af 1848 års revolution för staten till 285,547,051 fr. rentor, oberåknadt alla de förluster enskilta personer lingo vidkånnas, och de umbåranden och det elånde som massan of folket måste underkasta sig, hvilket icke kan beråknas i penningar. En sådan förlust skulle för en klok styrelse utgöra en stark bevekelsegrund till hushållning med statens tillgångar och förbåttrande af folkets belågenhet. Om Louis Bonapartes styrelse skulle ega nagra lörljenster. kunna de åtminstone aldrig sågas bestå i sparsamhet. Under de 12 första åren af Ludvig Philips regering belöpo sig statens utgifter årligen öfverhufvud taget till 1,150 mill. fr., eller 240 mill. mera än under restaurationen och 400 mill. mera ån under Napoleon. De senare åren al Ludvig Philips regering stego statsutgilterna till en summa af 1,400 mill. och prinspresidentens första budget, 1852, öfversteg något denna summa, i det den anslog utgifterna till 1,447,091,096 fr. Betänkandet upplyser likvål, att en annan budget för 1852 kom i dagen d. 17 Mars, hvilken anslog utgisterna till 1,513,098,846 fr. Utgilterna beståmdes genom ett dekret af presidenten, och makten att dekretera en så vigtig sak år ingalunda beråknad att ingilva förtroende för Frankrikes finanssystem. Utgifterna åro icke endast tilltagna i stor skala, utan såttet för deras beräknande år godtyckligt och nyckfullt. 1853 års budget upptager utgifterna till 1,489,341,586 fr., hvilket belopp med 12, 2530,262 fr. öfverskjuter den första budgeten för 1852, men är 24,552,260 fr. mindre ån den andra budgeten. En utsiftsbudget af 720 mill. svenskt banko under fredstid år för dryg får Frankrike, äfven om det inre lugnet fortfore och goda skördar alltid kunde påråknas, men om missvext intråffade eller oroligheter utbröte, måste den blifva absolut ruinerande. Utskottet, hvilket synts hafva ingalunda får lågt uppskattat landets hjelpkållor, anslog den sannolika statsbristen 1853, dock under förutsättning att prins-presidenten icke ökar