Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 1

I — Olycklige! ropade Bramante, hvad har du gjort? — En våäus pligt. eftersom denna goda kapten försåkrar, att detta papper skall blifva en kålla till lycka för er. Ni förstår illa er egen fördel, min båsta kapten Bramante, och efter händelsen fört oss tillsammans, så vill jag åtminstone härisrän medföra det medvetandet, att jag mot er vilja gjort er en tjenst. Bramante nedsjönk liksom tillintetgjord på sin stol — nu kunde han ingenting mer utråtta — han var förlorad. — Soldater, sade Braccioli till sitt tolk, nu skall jag låsa upp för er hvad som står på detta papper, på det ni i nödfall må kunna intyga att det år samma papper, som jag funnit hos kapten Bramante. Derpå kastade han en triumserande grym blick på Bramante, öppnade brefvet och läste: Signor Ericcio! Francesco Bussoni, son till Pietro Bussoni från Carmagnola i Piemont, har anlåndt till Milano för att, på sin faders uttryckliga uppdrag, tala med er angående vissa saker, om hvilka namnet Bussoni tillråckligt bör