Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1852, sida 1

— —— —— —— —— — — — Lysala-Studenternas besök i Christi-nia från d. 23 29 Juni. (Slut fr. föreg. n:o.) l Helsning till Norge från studentkorpsen i Upsala. Från Skandiens andra systerstrand lIiill Er sin helsning Edra bröder sända. Vi få ej alla trycka Eder hand, Till Eder kust vi få ej alla lånda; Men alla hafva vi ett ord Alt Öfver själlarne till Eder ropa; Det ordet lyder: Hålla vi tillhopa, Så år den stark och trygg vår fosterjord. Når tidens storm skall vära bygder hota, Om då vi låga af gemensamt nit, Från våra själlar af granit Skall! våldet falla oss till fota! I Hur lycklig år Du, Norges ådla stam! Med borgardygd Du går till åra fram, — Hur trygg Du på din fribets klippgrund sitter Och ser med omkan på Europas skam, Dess trålars frihetsprål och vapenglitter! Din år en annan lycka, fria folk, An den, som flyger bort, når den år njuten, Du båttre vapen har ån svård och dolk, Du år en bäitre äras tolk Ån den som härjar, bländar för minuten, Din lycka Du på allas frihet byggt: Den vara skall så långe denna varar; Ditt vapen år det ord, som, aldrig skyggt, Hvad rått, hvad sannt, hvad ådelt år, förklarar; Din åra år det mannamod, som tryggt i Hvad det förvårft också försvarar. ; Så kan Du sitta lugn i stormens stund I Uppå din gamla odalgrund. a I Vi ålska denna fria kraft i Dig, Som, herre sjelf, sjelf bår sin börda, Som bryter bygd och rödjer stig, Med egen flit vill egna tegar skörda, Som bygger bo på hålleberg, I frihets alpluft dricker merg Ach vet att andras frihet vårda. Vi ålska denna enkla dygd, Hvars handling öppen år som dagen, Som vet sin rått i lagens skygd, Och vet sin pligt i kraft af lagen. Allt godt och ådelt, som år Ditt, . Din sjelfbeståmda lag — din lyckas moder Allt hvad hos dig år sannt och fritt — Vi ålske det med kärlek af en broder. Men hvar och en som annat sagt, Har svek emellan bröder lagt. Au gåcka sådant svek behöss — hur litet: Blott själen själ till mötes går: Som nattens spöke flyr det gamla splitet, Blott kärleks solsken Öfver bjertat står. Förjaga skall de fordna minnens smårta, Förskingras hvarje framtids hot, Om blott Du öppna vill Ditt hjerta Och gå med det vårt bjerta mot. Hvad för Ditt vål Din broder kånner Han i sitt bröst ej gömma kan. Dock många ord ej höfvas månner: Se hår vår hand! Ha vi förstått hvaran Och ha vi det — ha vi förstått hvarandra, På lif och dåd år vårt förbund,