Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1852, sida 2

kasseras och förföljes under någon slags förevändning, AA sociala ställning icke ställa dem utom dess skotthåll. ; Sjelfva tillvaron af den municipala polisen hvilar på ett system af erkändt, om äfven olagligt, prejeri. De under öfverintendenten stående polisprefekter, divisionsoch qvarterscheferne äro alla endast till namnet aflönade, Icke destomindre göra de sig icke blott sjelfve en förmögenhet, utan nyårsdagen är öfverintendenten van att erbålla utaf dem en present, som utgör det tiodubbla värdet af deras så kallade lön. Ingen lag tvingar dem, det är sannt, till dessa presenter, och det gifves till och med en ukas, som strängeligen förbjuder en förman att mottaga gåfvor af sina underordnade; men skulle den vanliga presenten uteblitva, så må man vara siker om att den försumlige mister sin tjenst, tramed samma stränghet, som en förtörnad husbonde skulle kunna visa mot en dålig tjenare, som avikit hans förtroende. Om hans gåfva deremot är under den vanliga summan, ekickar man honom till en mindre fördelaktig plats; skulle åter hans ambition förmå honom att öka sin tribut, antingen genom att uppoffra större delen af sina olagliga inkomster, eller genom fördubblandet af sitt nit på denna väg, då är hans befordran ofelbar, han ur säker att bekomma en ännu förmånliga re plats. På sådant vis underhålles en brottslig täflan emellan just dem, som äro tillsatte för att uppspana och bestraffa brotten. Man kan göra sig ett begrepp om den börda, som dessa blodsugare förorsaka bandeln, genom detta enda faktum, att krögarne i Petersburg uppskatta i medeltal till 50 procent af deras inkomster det som direkt celler indirekt blifver dem utpressadt genom den municipala eller civila polisen. Med undantag blott af dem, som äro skyddade genom sin hör ga rang eller sina förbindelser med de maktägande, äro alla etädernas innevånare beständigt utsatte för prejeriorna hos dessa talrika polisagenter, folk utan seder och utan samvetsskrupler, beklädda med en myndighet, som stricker sig till nästan hela befolkningen, och som icke synes hafva några andra gränsor än uti nödvändigheten af att sitta någon ordning uti detta kaos af våld och bedrägeri, hvaraf hvarje stad inom Ryssland företer ett ständigt skådespel. De dela sig emellan innevånarne, och försumma icke att med noggrannhet iakttaga sina rättigheter i detta fall, om man skulle kalla rättigbeter den orena kiillan för inkomster, som de åtnjuta på bekostnad af sina medborgares tårar och förtviflan. Vi skola försöka att här gifva en ide om polisen nti Petersburg. IIuru upprörande än detta ämne är, anse vi likväl för en pligt att lägga uti dagen dess förnämsta detaljer, vore det äfven icke för annat än att besegra deras otro, som icke på närmare håll sett mekanismen utaf en despotisk och fullkomligt ansvarslös styrelse. Tillvaron utaf dylika vidunderligheter uti sjelfva högsätet för den exekutiva makten, torde bevisa, antingen att de kunna undandragas dess blickar, äfven då de utöfvas under dess egna ögon, eller ock att den fördrager och gillar dem, ty det måste vara antingen det ena eller det andra. Man kan bedöma hela landets polis efter hufvudstadens. Om några aflägsnare provinser stundom ersara af dessa ytterligheter, som synas utgöra det mest öppna våldförande af alla både gudomliga och menskliga lagar, så öfverträfla likvisst icke de tillfälliga uppenbarelserna af dessa oerhörda missbruk summan af de eländen, som bufvudstaden måsta vidkännas af det oupphörliga prejeri, förtryck ock orättvisa, för hvilket det utgör skådeplatsen. Ppolisens organisation är helt och hållet militärisk; uti theoretiskt hänseende är institutionen god, likasom nästan alla andra institutioner i Ryssland. Öfverintendenten vid polisen, som har generallöjtnants rang, har under sitt befäl flere polischefer, utgörande hans löjtnanter, åt hvilka äro anförtrodde uppsigten öfver särskilta arrondissementer af hufvudstaden; hvart och ett af dessa arrondissementer innefattar flera dirisio ner eller distrikter, ställde under uppsigt af andra ofsicerare, som kallas Sjastnoj pristass, och hvarje distrikt är indeladt uti qvarter, hvilka stå under omedelbar uppsigt af Krartalnoj prislass. Tjastnoj pristaff, som vi bär vilja kalla poliskommissarie. bor utiastations-byräns hus, som kallas Siesche-dom, ett kronans hus, som innefattar polisbyrån, spruthuset och stadsfängelset, samt ir försedt med ett högt torn af trä, uti hvilket alltid befinner sig en polissoldat på vakt, för att signalera förefallande eldsvådor inom denna stadsdel. Han disponerar derjomte ett visst antal polissoldater med sina subalternerofficerare, kallade Nadsiralels, hvaratat vanligen en är chef för en under Tjastnoj lydande hjelpbyrå. Såväl officeren som truppen vid polisen bära militärisk uniform, de sednare bära värjor och inöfvas uti gevärsexercis. Vid hvart tredje gathörn heflnner sig ett litet rundt trädhus, vid hvars dörr en polissoldat, väpnad med en hillebard, och som kallas hutoschnik (af budka som vakthuset kallas) beständigt håller sig för att upprättbålla ordningen. Alla subalternofficerare vid polisen utnämnas utaf öfverintendenten; han väljer derjemte de talrika skrifvare och sekreterare, som utgöra hvarje poliskommissaries byrå. Dessa utnämningar, dessa val, ständigt inskränkte inom de lägsta, föraktligaste och liderligaste subjekter af polisens tjenstepersonal, innefatta knappast en enda person, som vid utöfningen, eller rättare missbruket af sin syssla icke sjelf undergått bestraffningar af de lagar, hvilkas verkställighet honom åligger. Falhet, prejeri, stöld (stundom med inbrott) och mord, hopa sig uti denna respektabla corps annaler, och lika! fullt, — ty sådant är det hemlighetssystem som qväf