Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1852, sida 2

dem, att jag icke ville tala med bödlar, men att jag skulle tala till folket, och er ädle herrskare vet ganska väl hvad jag då åmnar såga! — Han vet ganska vål, att jag skall blotta honom, den ovårdige, genom hvars försorg min dotter blifvit mig srånrösvad, och han vet åfven, att folket skall tro den qvinna, som snart skall stå inför Guds ansigte. — Ni har rått, madame; det år just i anledning af det uppseende ett sådant meddelande skulle väcka, och af fruktan derför, som hertigen skickat mig till er. Han hoppas att ni genom mogen åfverlåggning skall komma på båttre tankar och icke utföra edra hotelser. , Ett stolt söraktligt leende slög åfver hertiginnans låppar. — Och genom hvilket medel tror sig vål hertig Visconti kunna tvinga mig till tystnad? frågade hon; kånner han kanske den hemligheten, att låta en menniska då två gånger? Nej, olyckligtvis kånner han den icke. IIan har visserligen tortyr — — tortyr, som tvingat den stackars Michele Orombelli att erkänna sig saker till ett brott, hvartill han var oskyldig; men min ådla gemål har åfven stållt mitt mod på prof, sade hon, i det hon upplyftade sina blodiga, med linne omlindade hånder, och i han vet nu, att det icke gifves någon så