Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1852, sida 2

— Och emedan hemligheten måste då med den som ågde kånnedom derom, och då å andra sidan hertig Visconti önskade blifva af med en maka, den han endast för hennes rika hemgifts skull tagit till åkta, tog man för åtta dagar sedan tillsållet i akt, då Michele Orombelli, plågad af sina samvetsagg och efter femton års uppskof och ånger, för mig yppade det fasansfulla missdådet, hvartill ni förklarade honom som medbrottsling, och håktade oss båda såsom skyldiga till åktenskapsbrott. En sådan historia har förtalet vågat uppdikta, eller huru, signor Ericcio? Vid dessa ord steg hertiginnan upp och kastade en förkrossande blick på handsekreteraren. — Jo, det år sannt, svarade Ericcio dristigt med sin vackra och vålljudande ståmma. — Och kanske ni vill, tillade hertiginnan, att jag skall såga er hvarför ni nu år hår? Ericcio bugade sig tigande. — Ni år hår, signor Ericcio, emedan hertig Visconti, er ådle herrskare, fruktar mina sista sord. Ni var i går nårvarande vid domstolen och vet hvad som der föregick. Mina domare frågade mig, om jag icke hade något att tillågga till mitt försvar, och jag svarade