Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1852, sida 1

FRANKRIKE. Lagstiftande församlingen, som i 3 månader visat sig så innerligen spak och beskedlig, gör nu helt plötsligt, i sista stunden, mera våsen ån man våntat af henne. Mötet den 22, då diskussionen af budgeten tog sin början, var ganska hiligt. De Kerdrel och Montalembert kriticerade sjelfva konstitutionen ganska skarpt, anförande emot densamma, att den gjorde lagst. församlingen, den enda som sramgått af folkets val, till en nullitet och icke en gång lemnade henne någon verklig kontroll öfver statens finanser, eller någon verklig makt att genomdrifva några besparningar, enår hon paralyserades af statsrådet, som saknade både insigter och sjelfståndighet. Statsråderna Parieu och Stourm, regeringens kommissarier, försökte med ringa framgång att parera angreppen. Vid mötets slut upplåste Billault ett bref från statssekreteraren Casabianca, hvari denne, i prins-presidentens namn, underrättade församlingen att hon vål hade rått, att förkasta de kapitel i budgeten, i hvilka åndringar föreslagits, men att budgetsutskottet icke hade rått alt vidhålla de amendementer, som statsrådet sörkastat. Denna skrifvelse våckte mycken sensation och framkallade en liflig replik af utskottets referent, herr Chasseloup-Laubat, som protesterade deremot, att utskottet ålverskridit sina råttigheter. Den allmånna diskussionen afslutades imellertid i detta måte och nåsta dag började de sårskilta asdelningarne i budgeten att diskuteras. Louis Bonaparte öfrerrar sjelf å sin läktare mötet d. 22, det stormigaste — om det ordet kan begagnas — som förefallit under hela sessionen. Mötet den 23 var lugnare, men der tilldrog sig en händelse. mer betydelsesull, än alla tal. I trots af allt hvad regeringens kommissarier deremot hade att invånda, förkastade församlingen, på utskottets förslag, 12te kapitlet i den hufvudtitel, hvarunder statsskulden år uppförd, i hvilket figurerade senatorernes dotationer, som derigenom ikläddes karaktären af ett slags lifräntor. Utskottet hade föreslagit att öfverslytta dem på dotationernas kapitel, för att dymedelst tillkånnagifva att de voro emolumenter, som senatorerne åtnjöto i och för sina embeten och att, om desse, af en eller annan orsak, upphörde, dotationerna på samma gång borde försvinna. Statsrådet hade förkastat detta amendement, men utskottet hade deraf icke låtit imponera på sig, utan yrkade hela kapitlets förkastande och församlingens votum utföll i enlighet med detta yrkande. Det behöfves icke nämnas, att detta votum våckt stor sensation. Utskottet afstyrkte likaledes beviljandet af 6 mihiioner till Louvrens utvidgning, enär statsrådet förkastat den vid denna post föreslagna besparingen af 2 millioner. Men de 6 mill. beviljades, efter en tvifvelaktig omröstning. Flera andra af utskottet föreslagna besparingar gåfvos på båten af detsamma. Det vidblef dock att afstyrka ett ansiag af 800,000 fr. till inrikesdepartementets hemliga utgifter. Den medlem af statsrådet, som skulle sörsva