Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1852, sida 1

I minne aldrig skall kunna rentvås, och från hvars namn inga furstliga hedersbetygelser skola måkta att lösd förbannelsen. Då vi kalla åfven Haynau för en niding, sker det icke af sympathier för det folk och den sak, mot hvilka han på sin herres bud såsom krigare uppträdde. På hvilket ställe och under hvilka förhållanden som helst han så upptrådt, och hyilken politisk opinion vi kunuet hysa i afseende på den sak han förfåktat, skulle vi alltid i hederas, mensklighetens och civilisationens namn vidhållit detta omdöme. Vi vilja hår icke återkomma till de förSkracsliga scener, som uppfyllt Europa mea häpnad och fasa; vi erinra blott i jorbigaende om dessa pro klamationer i Pesth och på andra stållen, hvari för ens förseelse hela stader och byar hotas med förstoring, hvilken också flerestådes ganska rikligt utfördes: dessa offentliga sruntimmerspiskningar, som väckt verldens afsky; dessa lismande logner om amnesti och mildaet, som Haynau begagnade, så långe Ungern icke var pacisiceradt och kKomora icke uppgifvet, och det förfärliga sått, hvarpa dessa löften tredje dagen efter Komorns kapitulation infriades genom den oerhörda mångden af juridiska mord på alla Ungerns utmärktaste militära och civila mån, som kunde åtkommas; vi påmiona slutligen om det sått, hvarpa H. bröt den med komorns besättning afslutade kapitulationen och icke egnade ett ord till svar å de reklamationer, som håremot gjordes, hvilket år tillräckligt att stämpla honom såsom ärelös. De Österrikiska standratter, af hvilka man låt till galgen döma Ungerns generaler och f. d. konstitutionella ministrar m. sl., bestodo af I major, 2 kaptener, 2 löjtnanter, 2 fältväblar, 2 korporaler, 2 gefreiter och 2 soldater; auditören, i egenskap af åklagare, föredrager målet, tillåmpar krigslagarne och ger derpå sitt votum informativum. Bisittarne, af hvilka största delen år tagen ur grader nedifrån sältvabeln, och som oftast icke känna det språk, hvari undersökningen föres, skola derefter yttra sig, de lägsta först och så vidare uppåt. Auditörens votum täller derföre utslaget, och han tillåmpar icke Ungersk statsrått, det enda, som här kunnat komma i fråga, utan Österrikisk lag. Hvilket hån med lagligbetens former och namn! flvilken ilver hos dessa improviserade domare, hvilkas hand ännu darrar efter gårdagens kamp och som på domaresätet medföra slagtolngens mordlust. — Domare! Som om man kunde kalla dem för domare. Lika vål kan ett koppel flåsande jagthundar sågas sitta till doms öfver en till döds jagad bjort, som en stund förut gjort dem motstånd. I dag som i går, ser man i de besegrade endast siender. Men i går kunde dessa tappra åtminstone med sina sabler försvara sig; i går nedhögg man dem, i dag mördar man dem. Å Det år icke första gången Österrike förrättar ett så vidlyftigt blodsarbete i Ungern och det skall, så visst Herren lefver, icke blifva sista gången, som Magyarerna stå upp för att kåmpa för sin frihet och vårna sitt lif. Detta år ju helt liberalt, ja till och med litet rabulistiskt. Att kalla Haynau en -mörk och vidrig personlighet, som bår ståmplas 2 — . . . såsom årelös, år visserligen ganska rigtigt, men icke hade man våntat sig att få se dessa uttryck i -Svenska Tidningen— ansöres derföre såsom ett prof på dess ridderhkahet