Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1852, sida 1

I råtta s Såädant sått ett omdöme får vigt Den som om blir rått bedömdt. Och det år på idkeligen berömmer utan orsak, dens omdöo . 2 10 me frågar man i längden icke efter, man tror ej derpå; men den som år sparsam i beröm H ri Yr A och råttvis i klander, vinner förtroende, och ett måttligt beröm af en sådan domare har mera värde för den som bedömes, ån det mest blomstrande af en person, som aldrig ? id gör annat än berömmer. Artisten t. ex. kan Visserligen harmas på den domzre, som icke ensamt haft ögonen Öppna för hans sörtjenster, utan åfven för hans fel — han kan till och med skrika i himmelshöjd deröfver och gör gerna allt sitt till för att få den opinionen gållande, att endast berömmet var rättvist, icke klandret; men inom sig erkånner han: detta var dock rått — han lyssnar till anmårkningarne och råttar sig efter dem — han blir uppmårksam på sig sjelf och sina brister — och kommer han då att tånka på denna legion, som ej för honom haft annat an det mest öfversvinneliga beröm — hvilken år då den kånsla hvaraf han intages? Han föraktar dem. o 2 ? I Och når hen måste hysa en kånsla af sörakt för dem, som berömma endast af en illa förstådd välvilja, eller af vålmening eller oförstånd, huru skall han icke då sörakta dem, som pussa mot betalning?De finnas dock tyvårr i mångd, öfver hela verlden (dock icke veterligen ånnu i Sverge), och hvad förtroende kunna sådane påråkna för sina ord? Det år också icke detta de fråga efter — de betrakta sina omdömensom en handelsvara — klackörer med pennan i stållet för med hånderne hyra de ut sig åt den förstkommande, och proportionera måttet af loforden efter betalningen. Men hvad vet verlden om dessa hemliga transaktioner? man låser, man förbluffas; -net står så grantom den eller den, säger den ene åt den andre — det der måtte vara någonting utomordentligt — det skola vi höra, eller se — och man går att höra eller se — de flesta reslektera alldeles icke öfver hvad de sett eller hårt, och de, som göra det, och som finna sig bedragne nio gånger ibland tio, gå åndå åstad den elfte gången, når det estär någonting grant i tidningarne. Och, besynnerligt nog, man harmas icke på den, af hvilken man sålunda blir bedragen. Man småskåms visserligen öfver att man så der låtit purra sig, men man håller god min, och tröstar sig med, att man icke varit ensam om att bli bedragen. Man har ingenting emot att famla i mörker, blott alla andra göra så med. Lå Il Det år denna benågenhet för att bedragas, 2 o 2 . som gör det så svårt för sanningen att bana sig våg. , Dock, den kan endast hindras, icke tillintetgöras, och der den segrar, der befåster den ock sitt vålde. Om icke verlden ginge framåt till upplysning, hvartill tjenade det då att den ginge? Lögnen kom blott i verlden för att förberrliga sanningens seger, och det år icke sangviniskt, detta yttrande af engelske skalden Shelley: den tid måste komma, då lögnen blir lika hatad, som nu sanningen år det.