Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1852, sida 1

—————— rla glans, och man frågade hvarandra huru det kunde gifvas en mennislka, nog grym att anklaga en sådan qvinna för ett brott, från hvilket hon på det mest lysande sått frikåndes genom hela sitt handlingssått och hela sitt förslutna lif. Man förundrade sig att det kunde gifvas domare, hvilka, såsom skyldig till åktenskapsbrott, kunde dörna till döden en qvinna, hvars skuldfrihet var den så vål bekant, att de för sina hustrur och döttrar framstållde henne såsom ett mönster. Hertiginnan Beatrixis egentliga förbrytelse — och de som icke visste det, började nu ÄAna det — bestod dernti, att hon var uo år äldre ån hennes gemål, som i denna förening endast sett ett medel att förstora sin makt. Dessutom bestod hennes brott åfven i det saktmod, den mildhet och det orubbliga lugn, hon visade under den ovårdiga behandling Som hon rönte af honom. En sådan grad af dygd och undergifvenhet, som egentligen bort röra hans hjerta och bringa honom till battre tankar, retade honom tvertom, emedan han derigenom sjelf måste inse nedrigheten i sin egen karakter. Nlgra personer, hvilka samlat sig under kathedralkyrkans portal, samtalade varmt och ifrigt om den ohyggliga tilldragelse, som nn sysselsatte hela staden, då en ung man —