Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1852, sida 1

— — — Maria Viscontis gemål, dömd till döden såsom äktenskapsbryterska, skulle, jåmnte sin medbrottsling, inom få timmar afråttas. Men hertiginnan Beautrix var af Milaneserne ålskad och vårdad som ett helgon, och ingen trodde på hennes brott, för hvilket domrarne icke förmått anskaffa andra bevis, ån den bekånnelse, som genom tortyr blifvit aftvingad hennes föregifna medbrottsling, Michele Orombelli. sÅlven hertiginnan hade måst underkasta sig tortyren, men uthärdat den med beundransvård ståndaktighet, och heldre lidit de förfårligaste qval, ån låtit afpressa sig ett enda viu, som kunnat flåcka hennes heder. De nårmare omståndigheterna vid denna pinliga ransakning, hade blifvit bekanta bland folket, och dess vördnad får hertiginnan, långt ifrån att derigenom falla, steg ånnu högre, genom det medlidande, som en så sorglig tilldragelse nådvåndigt måste ingilra. Det var detta som sysselsatte innevånarne i Milano, då de sålunda samlade sig på gator och torg. Man påminte sig de höga dygder, hvilkas förebild hertiginnan alltid varit, hennes religiositet, hennes outtröttliga vålgörenhet, hennes trohet mot sin första gemål, Facino Cane, envåldsherrsken i Alexandria, me2 . dan hennes skönhet ännu strålade i sin sulla