Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1852, sida 1

vens bostad, men han träflade honom icke hemma och erfor al betjenten, att han var på en bal hos generalen. Under någon fö revåndning låt han beskrifva för sig grefvens yttre utseende och generalens palats; den förre hade han aldrig sett, men det senare fann han lått; mindre lätt var det dock att urskilja St. Roche i det talrika sållskapet. Han inträngde i danssalen utan att hindras af den berusade portvakten; hans dystra blickar irrede vildt och med förfårligt hämndbegår om kring — han märkte en ung kavalleriofsicer i rask dans med generalens dotter — en förbiskyndande tjenare svarade på hans fråga, utan att vidare betrakta fremlingen, att dansoren var St. Roche. Lik ett på sitt byte vaksamt lurande rofdjur smög han sig, med spånda anletsdrag och vild försigtighet utåt den glatta pelarevåggen till den lått skåmtande grefven, som nyss förunnat sin vackra flåmtande dam en kort paus... Roberts darrande hand håll krampaktigt en knif under rocken — han tvekade, betraktade nogare den vackra mannen, som åter med sin dam intrådde bland de dansande, och hans hjerta båfvade — men plötsligt trådde Amelies förgråtna bild och tanken på hennes vanårade tillstånd för hans själ; hela lågan af hans broderskärlek till hen