klagan öfver nationens stigande förslappning. dess sjunkande vålstånd och anseende! Vi måla ej i för mörka fårgor. Det finnes akademiska lårare, som med all måda ej förmå dölja en konservativ fanatism, fulltut lika vild, som sansculotternas republikanska. Må man tånka sig dessa herrar i en tid af partisplittring och politiskt hets utrustade med den godtyckliga makt, som de skademiska konstitutionerna lågga i deras hånder! Denna makt år desto större, som docenterne — denna 3 lånk mellan studentkorps och lärarepersonal, tillhårande dem båda — numera kunna suspenderas eller får alltid afsåttas genom en nyck hos deras respektiva fakulteter. benna åtgård, i hvilken man återigen kan spåra det der y ka singret, år tillika en ny boja på vetenskapernas utveckling. Man fruktar allt nytt, åfven på dessas, synnerligen filosofiens, område; man befarar möjligheten af en svensk Bruno Bauers upptrådande, och man kan nu för en sådan håndelse hafva afsättningsoch förvisningsdekretet särdigt. Man har kallat studentkorpsen blomman af landets ungdom, och såtillvida torde den häfda detta namn, som man af denna korps med råtta kan vänta en mer ån vanlig bildning och humanitet. Desto mårkligare torde det förefalla, att man ståller denna korps utom lagen, ty detta och att stå under en godtycklig domstol torde ko emma på ett ut. För öfriga medborgarklasser åro de allmänna domstolarne och polismyndigheten tillråckliga, men för studentkorpsens råkning, ståller man vid sidan af dessa en godtycklig disciplinårmyndighet. Skulle denna disciplinära myndighet näa 2 ? 71. gonstädes vara öfverslödig, torde det vara hår, och finnes inom någon korps en stark hederskånsla, torde det vara inom studentkorpsen. Denna hederskånsla år den båsta disciplinåra myndigheten, ty den misstager sig icke och kan ej misstaga sig, den straffar aldrig i oträngdt mål, men straffar oblidkeligt, når det skall ske. Denna hederskånsla har inom studentkorpsen de båste organer för sin domareverksamhet, och dessa organer åro nationsföreningarne. Verkar hederskänslan med styrka inom studentkorpsen såsom sådan, har den tillfålle att framtråda med ånnu större kraft inom nationsföreningarnes trängre kretsar. Begår medlem af nationsförening en omoralisk eller skymflig handling, återfaller skammen ej blott på honom sjell utan åfven på den förening han tillhör, om ej denna begagnar sig af sin rått att varna eller, när omständishekerna så kråfva, utrösta den felande. Denna utröstning vore detsamma som relegation från universitet, ty, sedan nu enligt de nya konstitutionerna adelsmans råttighet att studera utom nation upphört, så måste hvarje studerande tillnöra nationsförening. Nationsföreningens rättighet att neka inträde eller utrösta person, som den anser ovärdig att vara medlem, vore utan tvisvel den sörträlsligaste och verksammaste disciplinära myndighet, ty man har mera svärt att tänka sig denna makts missbruk af en hel afdelning utaf bildade ynglingar, förenade genom kamratskapens och vånskapens heliga band, ån utaf en depraverad eller fanatisk inqvisitionsdomstol, helst den förra, tillfölje af sin natur, nåstan omöjligen kan begå misstag i afseende på en kamrats karakter och moraliska halt, då deremot den senare mycket lått kan utsåtta sig för dylika i afseende på den utom dess krets stående, för densamme vanligen mindre bekante studerande ynglingens. EEE RN —————