I De nya akademiska konstitutionerna. 1. Redan innan dessa lemnat trycket, hade vi på förhand gjort oss den förestållning om dem, att många af de gamla befångdheterna skulle vara försvunna, att en del åter skulle finnas qvar och på köpet ökade med ett och sannat nytt al samma halt. Vi hafva nu genomlåst n:o 20 af svensk förlattningssamhug och funnit att vi icke bedragit oss. Det behöfs också i sanning ingen siareförmåga, för att hafva kunnat förutse detta. Vi kånna af gammalt huru det tillgår att reformera i vårt kåra fådernesland; man har så svårt att skilja sig vid det gamla, om det år aldrig så murket och ruttet, och ser man då åndtligen sig nödsakad att ersåtta det med med något mera tidsenligt, så underlåter man dock ej att inslicka i det nya så myck.t som möjligt al de kasserade rariteterna. Man vill ej helt och hållet bryta med det förflutna, naturligtvis för att bevara tidens kontinuitet, såsom Ludvig den adertonde uttryckte sig. Det år något mycket vackert i det der tycket för forntida inråttningar och bruk, inskrånkte man sig blott till att ålska det samla goda sör dess godhets skull och ej för dess ålders. Men då det ej är halten, utan åldern, som bestämmer tycket, och man lika envist vidhånger det föråldrade som det ånnu friska, så kånna vi ingen benågenhet att respektera detta tycke. Vi fördöma det tvertom helt öppet såsom oförnuftigt och skadligt. Utaf I sta 4 af Kgl. Maj:ts nådiga förordning angående universiteternas domsrått finna vi, att denna från och med den 1 Januari 1853, då de inya konstitutionerna tråda i kraft, skall upphöra, i utom hvad angår disciplinårmyndigheten öfver de studerande, och en till vissa fall inskrånkt domsrått öfver universiteternas embetsoch tjenstemån. Upphåfvandet af universitetskonsistoriernas