Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

nerligen ingen gå till våga. Och likväl sinns det fula menniskor i England; men de londonska hårkonstnårerne åro, som det tycks, alldeles oskyldiga dertill. Ingen af dem har, åtminstone så vidt jag vet, måst punga ut med sina 10,000 eller 100,000 sterl., och de engelsmån eller engelskor, hvilka icke ega antik klassisk skönhet, kunna endast tillskrifva sin egen vårdslöshet denna förfärliga olycka. Men mitt thema år mycket omfattande, och sjelfva srisörerne äro endast stympare når vi jemnföra dem med en Moses 8 sons och en Nicholls gigantiska geni. Jag anhåller att låsaren ville följa mig på en liten tur genom spalterna af Times. På detta sått hafva vi det båsta tillsälle att studera annonsernas karakter. Vi skola följa dem steg för steg och bereda oss att följa dem på deras djerfva slygt. Annonserna i Times äro en trogen afbild af det engelska lifvet i alla dess riktningar. De visa oss handel och sjöfart, den borgerliga konkurrensen, sederna, uppfostran och lagarna. Den nårvarande utvecklingen afspeglar sig lika troget i det enkla språket och i charlataneriets pompösa drägt. Låtom oss derför börja från början. På de första två eller 3 spalterna finna vi annonserna om skeppslägenheter. Direkte till Madras-. Till goda Hoppsudden och derifrån till Bombay. Seglande fartyg till Chinas -bDen indiska öfverlands -posten-.-Fem seglande fartyg till Nordamerika. Ser dito till Australien-. -Angsartyg till Newyork--. Ångbåtar till Boulogne, Calais, Ostende och Hamburg-. Skeppslågenhet till Vestindien. Dito till Gibraltar, Malta och Petersburg-. — nu kan det vara nog! Det gifves ingen del af jorden dit den brittiska makten icke sträckt sig, och direkt eller indirekt underkastat sig och dessa annonser visa oss detta långt tydligare, ån en aldrig så innehållsrik ledande tidningsartikel skulle kunna göra. De framstålla för våra blickar Englands måktiga verldshandel; vi se dess fartyg ila hån öfver oceanen, de aflågsnaste länder, dem vi förut endast känt genom låroböcker i geograsien, hafva ryckt oss så nåra, att vi snart sagdt kunna taga på dem med hånderna, och med beundran inse vi, att vi befinna oss i medelpunkten, från hvilken en oupphinnelig nations snille öser industriens och kulturens skatter ut öfver verlden, för att i utbyte taga den ösriga verldens rikedomar. Omedelbart efter annonserna om skeppslågenheter följa privata meddelanden. Först en korrespondens i chiffer, som naturligtvis år obegriplig för oss, men underskriften: Din trogna Amalia-, eller Din till döden trogne Arthur-, yppar för oss naturen af denna bresvexling. För öfrigt så har kärleken blott en mycket liten afdelning: på sin höjd två eller tre annonser, och detta år åfven tillräckligt — i Times. Om James B. D., som sistl. onsdag afvek från sin faders hus, icke oförtöfvadt anmåler sig hos hr Z. Z., så erbjudes honom icke vidare något tillfålle till försoning. Vidare: P. P. P. För himlens skull skrif till dina olyckliga föråldrar, som befinna sig i den dödligaste ångest för din skull. Sedan den olyckliga dagen, då du lemnade oss har ingen menniska irågat efter dig, så att du tryggt kunnat stanna hemma, nu har vårt hus genom din frånvaro blifvit förvandladt till en eländets boning. Hvilken nåring för santasien ligger icke i dessa två avertissementer! Der en fader, som år i begrepp att förskjuta sin son; hår en olycklig (kanske tillochmed en olycklig flicka), som flytt för en eller annan inbillad fara och kanske sprungit rakt i armarna på det verkliga elåndeti Vär inbillningskraft förlorar sig i gissningar, och innan vi veta ordet af, så hafva vi dråmt oss en hel liten roman, som åtminstone har den förtjensten att hafva sin rot i det verkliga lisvet. Men drömmen råcker icke långe. Vår ost öETESETIEEIEEE ENSE EA I åh ia. nog kanske det hade kunna