Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

alldeles tom på silfver och guld. — Ån ja, nog kanske det hade kunna jemnka sig, hvad flickan beträssar, men sadren var en pedant — han erbjöd mig fem hundra rubel, blott jag vill lofva att för alltid lemna Warschau — fan krångla med det sållskapet längre — tog det såkra för det osåkra — gaf mig utaf, och tånkte då verkligen att ge mig hem. — Men detta blef ej af? — Jag kom verkligen så långt som till Dresden, men der var det återigen som fan gjort ut det för mig. Jag kom en afton att spela ett helt oskyldigt parti piket med en al mina vånner från Warchautiden, som jag der håndelsevis sammantråffade med — vi groggade rått snållt — om morgonen vaknade jag med hufvudet fullt af kopparslagare, men börsen (Fortsåttn.) .ä 2 —