Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

— Herre! tror herrn jag är någon barnunge uti att handtera kortlappar? — Tvertom, jag tror löjtnanten vara en måstare deri. — Jag tackar herrn för den komplimangen. Men ser herrn, det förslår inte der vid lagen att spela vål, att spela som en fullåndad mästare för att spela med ryssar, måste man vara ryss. Det gick således icke efter önskan? — Når man är vid kassa och icke krusar för någon Poiut, år man alltid vålkommen i dessa kretsar — jag spelade hvar afton — och det gick. icke om åpplen och påron, det kan jag försåkra — men — — Turen var emot? — Intet precist det — men jag, mitt få, som inte kunde begripa, att fyra ågon se mer ån två — jag fick dyrt betala dessa soirer, men det var mitt eget fel. o— Jag förstår! det började länsa i kassan? pi ett förbannadt vis — och som det numera, med endast ett par hundra rubel i fickan var för sent att börja studera — så gaf jag ryssarne och deras spel fan för en tid, dlef filosof, och slog mig på att kurtisera en rik polsk köpmansdotter. I — Med framgång, kanhånda?