Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

Ännonserna i den engelska pressen. (jeniet-, sade Johnson för omkring 100 år sedan i Idler, yttrar sig endast i uppsinningar. Den man, som först begagnade interesset för en belågring eller ett fåltslag för att prisa sina varor för låsaren, var utan tvifvel en man med stor skarpsinnighet och icke mindre menniskokånnedom. Man måste tyvårr beklaga att hans namn icke blifvit bevarat åt efterverlden; men han må hafva varit hvem som hellst, så år det likvål såkert, att han funnit talrika efterapare, och nu för tiden vet hvar och en huru han skall båra sig åt, för att annonsera för publiken antingen det år fråga om köp eller försåljning, om hans varor åro materiella eller andliga, om han lagar kläder eller undervisar i mathematik.Vidare tillågger Johnson: -Annonserna hafva nu blifvit så talrika, att man knappt vägar läsa igenom dem. och konsten att avertera har uppnått en sådan sulländning, att att det väl knappt är möjligt att företaga nägon sörbåttring med densamma.Huru skulle icke den lärde doktorn förundra sig, om det blefve honom förunnat att genomblåddra den nu existerande dagpressen och vandra genom London sådant som det nu år. De -talrika annonserna-, om hvilka han talar befunno sig (hvilket jag sett af Chambers Edinburgh journal) i Public Advertiser, som innehåll tio till femton annonser i hvarje nummer. Taga vi nu får tiden det första och båsta nummer af Times i handen, så råkna vi dag ut och dag in i hufvudbladet och supplementet omkring 1000, ja tillochmed ofta nog 1,600 avertissementer. Råkna vi härtill annonserna i de öfriga londonska morgon och aftontidningarna, i veckooch månadsskrifterna, så utkommer dagligen öfverhufvud ett antal af 2,000 annonser endast för hufvudstaden. Hvad nu sjelfva konsten att annonsera beträssar, så anför Johnson såsom ett slående exempel annonsen om ett pulver, Äsom redan efter att vara begagnadt en gång gifver nuden en sammetslik mjukhet, men som dock — så tillågges mycket naivt — icke år i stånd att tillbakatrolla den jungfruliga friskhetens behag på en femtioårig dams ansigte. Hvarje modern hårkostnår, som uppfunnit något skönhetsmedel (och hvem bland dem har icke gjort det?) skall icke kunna undertrycka ett medlidsamt leende, om denna annons håndelsevis kommer för hans ågon. Får honom gilves intet undantag, hans medel ål ofelbart, han uppfordrar den strångaste kritik att tråda inom skrankorna deremot och förklarar sig tillochmed beredd att utbetala till den som bevisar att hans uppfinning icke håller hvad den lofvar, 10,000, ja, kanske ånda till 100,000 sterling. Mera loyalt kan sanERE