Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1852, sida 1

nar syntes han af isynnerhet den enas åskädande vara upptagen. -— Ni finner denna dame mycket vacker? sade kammarherrinnan, icke utan en anstrykning af svartsjuka. — Vacker! ja, hvarför skulle jag säga nej. Dock är det inte egentligen det som ockuperar mig. Jag finner bos henne en förvånande likhet med ett ungt fruntimmer, som jag en gång förut sett långt härifrån, och vid ett tillfälle, som för henne åtminstone måste hafva varit mindre behagligt än att sitta i en loge på operan och bestämma aktörernas öde. — Hvad menar ni? — Att jag strax efter det ungerska såkallade frihetskriget såg der .. jag var då vid österrikiska armån ee såg der en ung grefvinna, hvars man stupat i striden.. bon blef kastad i en fängelsehäla, rygtbart och fasaväckande derför, att den giftiga luften der inne var den Egenskapen att inom v. c.Ora huden på de offer, som blifva ditkastade, så att den betäckes af... men jag vill icke såra er finkänslighet med någon beskrifning härpå ... alltnog: likbeten är frappant, högst frappant, och vore jag icke så säker på, att den unga grefvinnan numera omöjligen kan vara i lifvet, eller åtminstone, om hon på något underbart sitt blifvit befriad, hon dock vore till ytterlig grad vanställd och oigenkännelig, så skulle jag verkligen icke tveka att tro, att det är densamma. Anna, å sin sida, hade bemärkt, att hennes granne blifvit ytterligt blek och öfverfallits af en darrning, vid det hennes ögon föllo på den unga diplomaten. oo Ni tycks på en gång ha blifvit tankspridd, sade fru Lerchenflycht till den unga diplomaten. som syntes sysselsatt med sina egna tankar. Han knappast svarade, och då man allmänt förundrade sig att plötsligen se de begge okända damerna