Staterna skola nog förstå att draga en riklig, både politisk och kommerciel vinst af vår sjelfmördande politik:llan argumenterade vidare: Mången var mähända stämd för antagandet al denna bill, får att göra ett slut på anti-spanmålslags-fåreningen; men ånnu aldrig har en organiserad agitation blifvit dåmpad genom ett fegt medgifvande; tvertom skulle denna farliga förening, sedan den först låppjat på den politiska maktens bågare, ståndigt finna drycken behagligare. Man sade vål, att föreningen skulle upplösa sig så snart spanmålslagarna fallit, men han var icke af samma tanke; turen skulle då komma till en agitation för den allmånna rösträtten, och att genast derefter rycka den genom spanmålsbillen förödmjukade och bedragna aristokratien och lordernas hus närmare inpå lifvet, Och nu, så slöt talaren, iillater jag mig stålla den frågan till biskoparnas högårevördiga bånk: Är fri omsåttning i handeln möjlig, utan att ålven fri religionsutöfning blir en följd deraf? Skulle icke då katholikerna och dissenterna fråga: år det rått, att Christi rike förblifver i statens bojor? Ja, det skulle de fråga, och i deras stållning med fullkomlig rått, och en söndring mellan kyrkan och staten skulle då blifva handelsfrihetens lysande resultat. Slutligen, mylords, vill jag ånnu saga er något, som icke kan försela sin verkan på höghjertade mån: Den fruktan att man kunde beskylla er för egennyttiga bevekelsegrunder om J såt. LJ ten er emot denna förordning, år eder ovårdig. Nej! J hanulen icke för personliga interessens skull, och J kunnen förakta den, som vågar tillskrifva er sådana motiver. J hafven er plats hår för att vaka ösfver fåderneslandet, öfver framtiden och öfver rikets författning. Men J, mylords, hafven röstat för afskaffandet af hvarje skydd för åkerbruket; med hvilken kånsla skullen J då kunna visa er bland edra grannar, edra sörpagtare, hvilka hittills betraktat er med högaktning och på hvilkas grundsatser och meningar J hafven utöfvat ett beståmmande inflytande? De skulle förebrå er, och det med råtta liksom J nu förebrån regeringen, att J hafven öfvergifvit och förrådt dem som satt sitt förtroende till eder. Skullen J således, mot er öfvertygelse, samtycka till denna bills antagande, så varen beredda att afstå från den höga plats, som J hittills intagit i vår konstitution; om J låten skråmma er af andra, så att J uppoffren edra egna åsigter, så måsten J finna eder uti att i framtiden anses för en underordnad gren af vår författning, för Underhusets registratorer, för ögonblickets ministrars blinda esterpladdrare. Er tillkommer det att förbygga en öfverilad lagstiftning, er anstär det att beskydda folket icke mot sina öfverilade omdömen, utan mot sörräderi af dem, som det valt till sina ledare. Följen er ölfvertygelse, förakten den ovärdiga misstanken att J söijen egennyttans ingifvelser, och varen försäkrade, att hvarken nationen eller edra egna samveten skola döma eder. J kunnen blifva besegrade och duka under för majoriteten; men förakt skolen J aldrig komma att röna. Det kan måhånda misslyckas för er att rådda folket från den olycka som hotar det; men J skolen vinna bifall hos edra vånner och aktning hos edra motståndare. Men, skulle, genom Guds vålsignelse, ett afgörande af denna stora fråga sätta en gräns för detta öfverilade och obetånksamma företags vidare framskridande, så att landets intelligens vunne tid att inverka på folkanden; skulle det lyckas er att skaffa förfådrens alltför mycket föraktade vishet erkånnande och aktning, så kunnen i vara stolta öfver eder plats och ert handlingssått. Er båsta lön skall visserligen blifva ert eget samvetes bifall, men åfven en annan skån belåning skolen J skörda i tacksamhe