Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1852, sida 1

Musik. Programmet till Maria Seratos soire, som försiggick i går, var lika klent som till den första, och det var derfåre icke underligt, om det ej förmådde att locka en mera talrik publik. Overturer, som endast torde finna sitt motstycke i -Spektaklet i Kräkvinkele, blindnummer för sång, som lemna åhöraren i en lycklig okunnighet om hvad som komma månde, och för öfrigt endast konsertgifvarens soli, blott försedde med ett torftigt piano-accompagnement — sådantder kan icke vara synnerligen egnadt att våcka något egentligt intresse. Emellertid lårer det nu icke kunna undgås att bedöma Maria Serato — hvad hon år, och hvad hon sannolikt torde blifva. Detta omdöme kan då icke utfalla fördelagtigt, annat ån med afseende på den techniska fårdigheten. Första gången man hår henne, frapperas man af hennes behagliga sått att såtta an stråken, dennas frihet från allt raspande på strångarne och ledigheten, så vål som styrkan — relativt till åren — i armen, i förening med de omisskånneliga kånnemårkenapå en vål utbildad venster hand — men för hvarje nummer blir dock detta ett och detsamma — det behagliga blir behagligt, det lediga blir ledigt, det mjuka mjukt — det blir monotont — med ett ord: man finner at! det endast år maner — om ock ett rått behagligt maner. De nummer konsertgifverskan hade att utföra voroSouvenirs sur la Somnambule?, af Riefsthal (med slageolottes, långt ifrån fullkomliga), en Fantasi af Panofka, en Romance af Leon de St. Lubin, samt de Beriots bekanta -Tremolo. Alla dessa kompositioner saknade egentligt musikaliskt vårde, och det år således svårt att af dem dåma till hvad det kan bli af den unga konstnårinnan. Men fruktansvårdt år att hon stannar i vårten-såsom fallet för det mesta år med dessa -underbarn. Också Mozart var ett sådant -underbarn; han blef en stor man; — men hvem erinrar sig numera hans syster, som samtidigt också var ett underbarn, lika firadt, lika beundradt som brodren, och lika smekadt på hofven i Wien och Paris! Nej, låt talangen först utbilda sig, låt frukten bli mogen innan den skördas — det år icke af karten man dåmer till frukten. Sedan det icke mera år en frimurarehemlighet, huru virtuositeten förvärfvas, har denna blifvit en sådan småsak, att den knappast mera anses låna mådan att efterstråfva. Verl