den hvimlar af virtuoser, som spela den ena konstigare än den andra; men lågger man märke till, så skall man sinna, att hela denna legion omsorgsfullt undviker kompositioner, som tsga i anspråk någonting annat och högre ån fingerfårdigheten. Man kan vara en -stors virtuos, och dock en ganska klen musikus. Också har verlden — omedvetet — börjat vånda ryggen åt det blott och bart fysiska i talangen, och det kunde ej gå på annat sått, ty just denna del af utdaningen hade gått för långt — hade slagit öfver målet. Det år lyckligt att så år, och i en sådan leda får det materiella i musiken kan man se en gryning till en båttre period får densamma; emellertid kan man tillråda hvar och en, som tror sig på virtuositeten hafva Was zu verdienen-, att smida medan jernet år varmt, ty af de gyllene skördarne lårer ej rått mycket återstå. Virtuosår i det hela ingenting annat ån ett förnåmare namn på birsilare. Måtte den unga konstnärinnan lågga sig vinning om att hufvudsakligen spela vackra saker — de endast svåra kunna icke i långd intressera, hvarken henne eller publiken. Men hur går det då med -underbarnet?Ack! det år icke mycket att hålla på. Sådane mödor, sådane vakor — kanske för att fylla andras fickor med guld! De arma -underbarnen!båttre vore dem att intagas på någon barmhertighetsinråttning, ån att flacka omkring, ett föremål för verldens stupida beundran, ett medel får egennyttiga beråkningar. Äfven de hinna en gång sin håst; men huru hinna de den? deras sommar var kall och i deras lif fans ingen vår. Arma lilla Maria Serato! Huru mycket heldre skulle jag icke i din hand vilja se en docka, ån en — viol!