Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1852, sida 1

a — Ryssland vore nödsakadt att vid alla sina grånsor hålla starka armåkorpser, dels till affålliga undersåtares betvingande och dels till skydd emot fiendtliga grannars infall. Dylika horder åro förödande för den trakt de genomtåga, men den långsamhet, med hvilken de nådvåndigtvis framskrida — då man vet att en hastighet af 21 geografiska mil om degen år utomordentlig åfven för en disciplinerad armå och under de mest gynnsamma förhållanden —, den smittande oordning, som alltid råder bland dylika massor och deras oerhörda konsumtion af alla lifssörnödenheter göra gem fruktansvärda endast för den arm, som år belastad med deras sällskap. Vi äro ölvertysade att någon tanke på ett ockupationssörsök, med tillhjelp af dylika horder, icke i våra dagar kan uppstå hos någon förnuftig hjerna. Det skulle förbjuda sig sjelft af rent militåriska grunder. Men åfven ett fiendtligt anfall på det vestra Europa med en regulier armå allenast, skulle för Ryssland möta odfverstigliga svårigheter i finansielt afseende. Redan får några år sedan låste vi i ett tyskt arbete: Ryssland kan icke föra två fålttåg utom sina grånsor, utan att söka lån i vest-europa-, och detta omdöme har sedermera blifvit till den grad besannadt, att det visat sig att Ryssland icke kan fåra ett tre månaders krig utan att taga sin tillflykt till utlåndska lån. Så befann det sig, som man vet, efter den ungerska kampagnen, med så utblottade finanser, att kejsaren nåd gades omedelbart förskaffa sig ett lån i London på 5,500,000 sterling (66 millioner rdr bko), och det ehuru regeringen vid krigets början funnit sig föranlåten att föröka den inlåndska skulden till 12 mill. silfver-rubel (2634 mill. rdr bko). Utan engelskt guld kan icke Ryssland föra något krig af betydenhetr), ånnu mindre ett anfallskrig emot vestern; men England skall icke numera gifva en skilling för att understödja Ryssland, äfven om förstnämnde makt för öfrigt vore neutral, och med England till fiende skulle Ryssland knappt våga ett steg utem sina grånsor, sedan erfarenheten under Napoleon visat, hvad den förmår, som år herre på alla has. Vi tro oss, så ofullståndigt det ån kunna ske, hafva framlagt tillråckligt dfvertygande bevis, att det skulle vara omåjligt för Ryssland att eröfra det vestra Europa, och att denna makt tillochmed skulle vara oförmögen att fö. retaga ett sådant krig, utan att begå en dårskap, som man icke kan tilltro dess regering; men antag dock att hela den europeiska kontinenten dukade under, ån mera. då, når ånnu England stode åter? Och når Europas friaste och måktigaste kulturfolk ännu bure hufvudet högt, visst blefve den något ofullkomlig den barbariets natt, som borde rufva öfvel Europa, visst torde det blifva något svårt för den nya ryska civilisation, som skulle uppgång. Deras sammanräknade antal torde knappt uppgå till 50,000 man, och de äro inberäknade i den reguliera armåen. ) Under kriget emot Napoleon hade Ryssland fåt stadna vackert hemma, om icke England med sina subsidier tagit det under armarne. ÄHEHVA—