Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1852, sida 1

— — — — var the. Detta ansägs likväl då som en vigtig sak, och fick icke saknas. Gubben Anders sjelf, så föga smak ban i öfrigt hade för denna dryck, sväljde den dock då med god kontenans, och saffransbrödet och pepparkakorna, bakade af fru Pundmarks egna händer, singo hjelpa till att mota ned den för gubbens nerver nog klena drycken. Anna slog i, och madam Lind, klädd i bindmössa och stärkt kjol af blommigt kattun bar omkring kopparne med mycken ceremoni. Lilla Lotta följde henne i spår ren med skorpkorgen, och neg litet kokett för hvar ech en, då bon presenterade den. Såsom vanligt alla år hade föräldrarne velat föreapegla barnen, att de denna dag ej ekulle så några julklappar, men de hade icke fullkomligt lyckats; och då de smärre syskonen sågo bror Victor mystiskt aflägsna sig, tänkte de: se så, nu börjas det, och från den stunden stodo deras ögon allt åt dörren, den de väntade se öppnas på glänt och något pakot kastar 1, hvilket de skulle springa kapp för att upphemta. Men när dörren omsider öppnades, så var det icke på glänt, utan på vid gafvel, och bror Victor syntes försigtigt trädande in genom den, bärande mellan sina händer en stor bål. Sedan man tömt ett inbördes glas för en god helgd, blef samtalet litet lifligare, de äldre började påminna sig sina ungdomsäfventyr och de yngre blefvo mera förtroliga. (Fortsättning.)