måstare, bara han inte år för dyr. Det år annars besynnerligt, bror, hvad det fins för mycket mästare hår i verlden. Först och fråmst så fins det dansmåstare, så fins det skomakaremåstare, och skolmåstare, och myntmåstare, och kapellmåstare, och råntmåstare, och hexmåstare, och stallmåstare, och glasmåstare, och ... — Men se nu år det fråga om en maitre des langues. — En som måter sig med Deland? -— Ah non! un homme qui sait parsaitement la langue francaise. — Som kan dansa francaise, ja? — Vous 6tes un ane, mon beaupere. — Bor jag i stan och heter Pår? — Vous 6tes un sot, un bete. — Blir jag bet? tånk jag förstår åndå ett ord hår och der. Ceest tout å fait impossible de vous saire conseillar d6(tat — tout å fait. — Ja, få, nog begriper jag hvad det år, och tuta med åndtligen. Vet bror, jag tror knappt jag behåfver någon språkmåstare; det går åndå. — Åh, med svårfars goda hufvud går allting. (Forts.) BENNET TANNINER ————