Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 1

han i alla fall, honom åå till sinnes. upp himmel och jord för, att ett tjog (minus Skatteförenklingsfrågan. III. Den -konservatift resormerandehr Palmstjerna har visat sig på stysva linan i denna fråga på ett sått, att han svårligen lårer undgå en viss odödlighet. Någon svaghet röjer derigenom att han visar, att hans vån Krimers åtgörande i frågan gått Hvad var det att röra en) deputerade Uplåndningar skingrade de konservatifvas illusioner, att just sjelfva folket ville fortfarande -hafva det sådant det är-, och att ropet på skatteförenkling således endast vore riksdagsprat-. Men den -konservatift resormerandeministern ger sig icke. UHan lyser ut ett måte till, för att se om Uplåndningarne icke blifvit beskedligare; skulle detta måte håndelsevis lemna samma resultat som det första, så utlyses förmodligen ett tredje möte, och så ett fjerde, och så ett femte, och så i oåndlighet, tills man fått sin vilja sram. 2 Men en annan sråga år: har vederbörande egentligen råttighet att så der kommendera ofria medborgare fram och åter, och hafva de anspråk på att deputerade stålla sig orderne till efterråttelse, heldst de se huru litet allvar det år med mötena. Man får vål se hur detta aslöper vid det nya mötet i Upsala, som år utlyst till d. 18 dennes. Vill man åndtligen undanskjuta frågan, och blott vinna tid, för att omintetgöra denna reform, likasom representationsresormen o. a. — och det år uppenbarligen detta regeringen vill — så vore det vål mera rent spel att öppet visa sin motvilja derför, ån att, såsom nu, narra en mångd menniskor öfver hela landet att onödigtvis förspilla sin tid med att göra ofta långvåga resor under en årstid, då vårbruket som mest pågår. Hade regeringen allvarligt velat en reform, så hade den kunnat hålla sig vid det förslag, som utarbetade vid 1847 års riksdag, och frågan hade då redan nu varit afgjord, till hela landets belåtenhet; nu får deremot landet åtnöja sig med att se en komedi uppförd i denna sak, och detta lårer vål ej kunna vinna ett allmånt gillande. Att senast församlade stånder helt och hållet förfuskat frågan, år en afgjord sak, och hade detta ej skett, så hade regeringens plan att omintgöra reformen åndå ej lyckats. Nu beror det på dessa extra ständer, till hvilka regeringen sjelf vådjat, att, åtminstone tills vidare, hålla reformen uppe, så att den måtte gå igenom vid nästa riksdag, eller genom slapphet och liknöjdhet låta den ohjelpligen falla — ty det af regeringen afgifne förslag innefattar icke någon egentlig reform. De den..m5H—