Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 1

— Jaså, har inte den födsörstånd, som spekulerar på att bli landshåfding ? — Spekulerar, jal men han spekulerar på det, som vi köpmån spekulera på brånvin: tar det så, tar det. — An sen då? allt beror ju på adjunkturer. Och nog vet våran måg, hur han ståller sig; Han år allsmågtig, om han vill. Men just derföre böra vi stålla oss så med honom, att han går någonting för oss. Besinna, om du finge en opåråknad inkomst årligen af tiotysen riksdaler, hvad vore icke det skånt? det vore rånta på ... — Ja, efter fem procent, vore det rånta på tvåhundratusen riksdaler; jag medger, att det låter höra sig. — Ser du bara! det vore ju så godt som att vårt kapital ökades med tvåhundratusen; och åndå såtter du i fråga att lågga ut några futtiga tusen riksdaler till julklappar, hvarigenom vi kunde sörvärfva oss vår mågs ynnest? — Några tusen riksdaler! du tar nu också inte till litet. Men låt höra, hvad de skulle användas till allt. — Jo först och fråmst en silfverservice till Amalia. Det år ju reelt vårde uti det, vet jag, och kan således inte anses som bortkastade penningar.