Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1852, sida 2

— Men apropos af den förnäma verlden! har man lemnat dig utan betjent i dag? — Åh nej! Bergqvist år nog med, i livre och hvita renhudshandskar; men jag gaf honom lof att gå bort litet i ett enskildt årende, han hade. Jag fruktar, att han redan dröjt alltför långe, och jag med. — Stackars flickor! det går mig riktigt ondt om er, att j nödgens lefva på en så fråmmande fot med hvarandra; och serskildt hvad betråssar dig, Sally, så finner jag, hur ödsligt lifvet måtte vara för dig, då du icke har någon af ditt kön och din ålder, med hvilken du kan sympathisera. — Ja ser farbror, inföll lisligt Anna, just derföre ha vi gjort upp en plan. Jag har bjudit Sally till oss till julaftonen. — Hur skulle det gå till? Anna redozjorde nu för den intrig flickorna gjort upp; och då gubben utan tvekan lofvade sitt understöd, så var det så godt som afgjordt, att planen skulle lyckas. Ström kom in, för att anmåla, att Bergqvist var återkommen. — Jaså, min fångvaktare år hår! suckade Sally. Så måste man vål ge sig af. Men farbror lilla, vi skulle vål tala om vår sjukdom, eftersom det var derföre jag kommit hit.