Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1852, sida 2

kåttegångsoch Polissaker. Förre pionieren Johannes Persson Svärd stod i går inför polisens dombord, tilltalad dels för det han någon dag förut behagat, utan vidare tillständ, ån hvad hans törstiga strupe kråfde, uppslå sprundet å ett grossbandelsbolaget Corin, Lindhult C:o tillhörigt å gata liggande bränvinssat, derur han sedermera tagit sig några bastanta klunkar, samt dels för slagsmål med tillhygge. Till senare delen af angifvelsen nekade Svård helt och hållet, hvaremot han i afseende på tillgreppet, i så måtto erkånde detta, att han vål smakat något litet af kärlets innehåll, men icke att han slagit upp sprundet, enår detta redan förut befunnits öppnadt. Sedan likvål hörde vittnen bestyrkt angifvelsens riktighet, blef målet remitteradt till stadens rådhusrått, och Svård insattes i håkte. En enka från Masthugget var i går uppkallad till poliskammaren i påstående om ansvar för oloflig bränvinstörsäljoing å helgedag Då målet påropades, trädde madamen fram till dombordet, med en hållning, som mången Smålandsfröken såkerligen skulle önskat äga vid sin första debut i societetslifvet, och, med en högtidlig gest, beråknad att riktigt slå ann, började hon nu sitt försvarstal, i hvilket hon utvecklade en munvighet, som nåra nog grånsade till det otroliga, och sedan hon vål kommit i farten, hade hon visst ånnu fortfarit, om icke hr polismästaren, för att få vittnen afhörde, tvårt afbrutit detta våltalighetens skyfall. Vare sig nu, att madamen håraf fann sig förnårmad, eller att hon derigenom trodde sig åga rått till repressalier, alltnog under det vittnena afgåfvo sina beråttelser, blefvo de deri med frågor och tillågg af henne esomoftast afbrutne, synnerligast vid sådane stållen, som låde hennes förseelse i dagen, hvarför polismästoren, efter slere fruktlösa försök att förmå henne till tystnad, slutligen utropade: Nå! håll då munnen på er menniska, derpå hon, under en djup nigning genmålte: lförlåt, jag skali visst ha åran hålla munnen, bara jag får tala.s Madamen dömdes hårefter, på grund af vittnesmålen, att, för andra resan oloflig försåljning af starka drycker å helgedag, böta 40 rdr bko och i vittnes ersåttning utgifva 4 rdr samma mynt. Hårdt, men rättvist! —lI thorsdags anmäldes i poliskammaren, att en madam i Haga, vid namn Betty Olsson, uppgisvit sig kunna lemna upplysningar om det gossebarn, som sistl. lördags afton blifvit lemnadt utanför hårvarande Fattigbarack. Med anledning håraf förekallades madam Olsson och berättade, att barnets moder var en piga, känd under namnet Kalje-Lotta, hvilken sistl. år tjent som amma hos handlanden W. Roy hår i staden; att hon nu antagit tjenst hos handlanden P. Blidberg, och att hon i lördags afton, åtföljd af en gosse, afhåmtat barnet hos madam Olsson, som en längre tid vårdat detsamma, utan att derföre erhålla nöjaktig ersättning, hvarföre hon tillsagt modern, att sjelf taga hand om sitt barn. Vidare upplyste madam Olsson, att barnet vore vida åldre, ån dess klena kroppsbyggnad utvisade, och att detta vore en följd af vanskötsel i spådare åren, eller före den tid madam Olsson fått mottaga det. Madam Olsson hade a — varit på Baracken och igenkånt barnet, hvarföre hon nu med visshet kunde intyge, att det vore samma barn, som hon haft i sin vård. Poliskammaren beslöt härester, att inkalla ÅKaijeLotta till förhör. — Poliskammaren företog i Thorsdags, på grund at rapport från kommissarien Anderson ransakning med pigan Anna Greta Johansdotter från Borås, tilltalad att sistl. Onsdags afton ur en låst kista ha tillgripit 15 riksdaler riksgäld från emigranten, förre soldaten Per Jonsson Rolfs hustru, vid ett besök i dennas bostad i Majorna. Målsägande hustrun berättade, att då hon, som varit borta under Anna Greta Johansdotters besök, återkommit, hade hennes tvenne barn om 6 och 3 års ålder berättat, att Johansdotter, sedan hon narrat ut på gården det minsta barnet och bäddat ned det äldre i sängen samt öfverhöljdt dess ansigte med ett täcke, hade hon ur fickan å en på väggen hängande; Rolf tillhörig väst tagit nyckeln till kistan, hvarefter bon öppnat densamma oeh derur tillgripit en 10 rår rgs, 4 st. 1 rdr och 1 rdr i silfver, hvarmed hon skyndsamt aflägsnat sig. Det i sängen liggande barnet, nu i poliskammaren närvarande, upprepade äfven samma berättelse med tilllägg, att då det hörde Johansdotter öppna kistan, hade det sf nyfikenhet att erfara hvad hon der företog sig, befriat ansigtet från täcket, så att det kunnat se hvad som passerade. Anna Greta Johansdotter uppgaf om sina lefnadsöden, att hon var 25 år gammal, född i Westby af Larss socken, Skaraborgs län, att föräldrarne der vore torpare, att hon tjent hos fabrikör Gabrielsson i Borås, derunder hon blifvit bekant med drängen Anders Andersson från ÅPostkloa i Wedens härad, med hvilken hon, i egenskap af fästeqvinna, skulle resa till Amerika och att hon af sådan anledning kommit hit till staden. Till stölden nekade hon fräckt och påstod att barnen blifvit lockade säga det hon föröfvat den. Likväl vidgick hon, att hon vid ifrågavarande tillfälle besökt hustru Rolfs bostad och dervid endast träffat barnen hemma. Målseganden upplyste nu att Johansdotter förut i Borås varit tilltalad för snatteri och att A. Andersson dels RN RER — 2A