Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1852, sida 1

dess ruinerande verkningar ligga för öppen dag. Det var ministern Colbert. i Frankrike, som i hela sin vidd tillåmpade detta system, och åndamålet var, icke att öka nationalvälmågan, utan att förskassa konungen, den äregirige, slösande Ludvig XIV, tillgångar till hans erösringskrig och lysande hofhållning. Med ett sådant åndamål får Ögonen år det klart, att man ej tånker på att grunda något varaktigt till folkets väl, utan att öppna kållor, ur hvilka man för ögonblicket kan ösa, åfven om en kanal får national-rikedomen derigenom skulle utsina. Merkantilssystemets princip år, att metalliskt mynt endast utgår rikedom, och att man, för att göra ett land rikt, skall inskränka dess import och utvidga dess export. Genom denna grundsats uppstod prohibitivsyslemet; man beskattade egna medborgare genom in förselförbud, som stegrade priset på inländska varor, man belade fråmmande nödvåndighetsartiklars införande i landet med hög tull; genom monopolier gynnades enskilta på det allmånnas bekostnad och genom mångfaldiga andra medel gynnades ån den ena, ån den andra industrigrenen, för att gifva den en ögonblicklig lyftning; genom tusentals sugrår visste en fin politik att minska nationalförmögenheten till förmån för regentens kassa och att draga till sig folkets merg och must. Vi vilja ej tala om merkantilsystemets och dess söljeslagarinna prohibitismens sörkastlighet; tidehvarfvet har redan, olyckligtvis nog sent uttalat sin dom öfver dem. Vi vilja blott i förbigående nåmna, att skulle alla lånder strångt tillämpa prohibitivsystemet, så uppstode en sullkomlig stagnation i hela verldshandeln. Inom arbetets sser verka samma eviga lagar, som ordnat verldskropparnes banor; öfverlemnad åt sig sjell, utvecklar sig industrien båst, och hvarje ingrepp i dess verksamhet år ett missgrepp. Genom merkantilsystemets tillåmpning råkade jordbruket i lågervall, ofantliga arbetskrafter stråmmade till fabriker, som producerade i någon af regeringen gynnad industrigren, till dess att genom förhållandenas makt denna industrigren med ens förlorade sin betydenhet och lemnade sina arbetare på bar backe. Genom tullen eller förbudet på utländska nådvåndighetsvaror, stego åfven inhemska i pris, och detta bidrog otroligt att åka elåndet i samhällets lågsta regioner. Industrien, handeln, arbetet öfver hufvud voro håmmade i sin fria verksamhet och inledda på onaturliga banor. På tusende sått återverkade detta på nationens vålstånd; regeringen och några sållskaper eller individer voro de enda, som hade vunnit på affårerne, men denna vinst var köpt med tusendes elånde. Frankrikes exempel följdes af åfriga Europeiska makter, och resultatet inom hvarje land har i det hela blifvit detsamma. Det oaktadt fortfar merkantilsystemet att ånnu i dag hållas uppe af okloka regenter och egoistiska intressen. Angmachinerna uppfunnos nu och deras införande på fabrikerna gjorde det får dessa möjligt att fördubbla produktionen med för—