Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1852, sida 1

sram, kanske — men du vet att längre fram i den vågen år för artister ett ord, som icke står i deras lexikon. — Axel Wilhelmson skulle såka undflykter? Det år honom icke likt; jag tror mig veta temmeligen beståmdt, att han har aflagda tusen riksdaler, som ej ingå i rörelsen, som utgöra hans besparing, och som han just anvånder för sådana ändamäl. — Jag kånner Wilhelmson för vål, för att tro, att han för mig uppgifvit ett oriktigt motif för sitt afslag; imellertid föreföll det mig ovåntadt och så mycket mera okårt, som jag gladt mig åt att kunna stålla den för taflorna erhållna summan till din disposition, nu når den så vål kunde kouma till Paese Mon kan du inte utfundera något sått, hur ja skall kunna realisera dem? sjelf har jag tånkt på att lotta bort dem. — Det går icke, eller om det går, så blir det blott obetydlig behållning. Hvem tror du bryr sig om att ta lott på ett par taflor? Det år ju sådant som man allmånneligen anser icke ega något reelt vårde. Nej, har du en guldklocka eller någonting dylikt, det vore helt annat; det vet man på runstycket hvad det år vårdt man och man emellan; och får sådant går man gerna in på att fresta lyckan. Men