Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1852, sida 1

kare ej låter sina dragare svålta, af samma skål sörjde herren så godt sig göra låt för sin trål. Tiderna hafva sramskridit i kultur, upptåckter och uppfinningar af den vigtigaste beskaffenhet hafva följt på hvarandra, medlen till produktionens ökande hafva mångdubblats, bildningens från hafva burit herrliga blommor, menniskoanden, löst från så många sjättrar, stråfvar åt alla håll mot ny verksamhet — och ickedestomindre har ett talrikt proletariat uppstått och tillvexer alltJemnt. Huru förklara detta? , Hvarje steg menskligheten går framåt, åtföljes af nya olågenheter, hvilka åter tjena till att sporra det till nya bemådanden. Så skall det långe fortgå, och så år åfven hår förhällandet. Det år ej framåtskridandets, bildninningens skull, utan det sker oaktadt dessa; det onda år nådvåndigt, för att ett stråfvande mot det goda skall kunna ega rum. Lifegenskapens successiva upphåfvande medförde många, till roten gående föråndringar. Ett system, byggdt på annan grund ån sanningens, kan blott till skenet hafva goda resultater, och hvarje genom en reform förverkligad sanning medför öfvervågande fårdelar. Så åfven hår. I och med lifegenskapens upphörande uppblomstrade de respektiva ländernas åkerbruk på ett förvånande sått; urproduktionen tilltog så, att en god del af. de krafter, som anvåndas på jorden, af regeringarne och folken sjelfva ansågs kunna med större fördel begagnas till förådlande af urprodukterna, till handtverkerier och fabriker. Dessa hade genom flera uppfinningar till industriens gagn kommit i slor, och armar till deras drifvande fattades ej, sedan arbetaren ej långre var bunden vid torfvan, och jordbruket ansågs hafva arbetskrafter att afstå. Sålunda uppkommo nya förhållanden inom arbetets sfer, och de desto mer genomgripande, som det band, hvilket sammanhöll stådernas borgare och fördelade handarbetet dem emellan, skråinrättningen, genom sabriksväsendet förlorade större delen af sin kraft och betydenhet. I flera fack af förådlingsarbete, hvilka hittills uteslutande och till produktionens fördel drifvits af serskildta skrån, uppstodo nu fabriker, hvilka, understödda at ståndigt nya uppfinningar och förbättringar samt med mera plan ordnande arbetet, snart öfverslyglade handtverkarne. Fabriksvarorna lemnades till bättre pris och i de flesta fall till bättre qvalitet, ån hvad de förre kunnat åstadkom ma. De skrån, som sålunda ej kunde uthårda konkurrensen med fabrikerna, upplöstes till stor del, en massa arbetare blefvo beröfvade sina utsigter till bergning inom de yrken de valt, och ett proletariat uppstod inom stådernas murar. I sammanhang med dessa företeelser uppstod det så kallade merkantilsystemet, som bringat så mycket förders öfver Europa och ånnu till en viss grad lefver, oaktadt tidehvarsvets tänkande hufvuden utdömdt det, och — — —WWh — —