Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1852, sida 2

skiljde sjukhuset från sattigvården, nemligen att de sjuka i högsta grad vanväårdades, kan icke annat ån med blödande hjerta ögna det förslag, i hvilket sådan ochristlighet hjertlöst föreslås. Som sjukhuset behöfver daglig tillsyn, så kan man ej billigen begåra, att de förut nog besvårade sysslomånnen i sattigrotarne skulle åt denna tillsyn egna sin tid. Låttare år det dock för dem att der åfven i egenskap af ordningsmån fungera. Sjukhuset behåfver ståndigt anlitas åfven af andra fattige ån sattighjon, åfvensom af betalande församl:s-boer, och derföre bör det förblifva på sin nårvarande fot, helst underhållet utgår af fattigmedlen. Fattiqvårdsoch helsovårdsstyrelsen. Hår likasom i socknenämnden uppgisves icke hvad ledamöterne hafva för sysseisättning. Väl åberopas ett kongligt reglemente af 1814. men detta har på många år icke kunnat elterlefvas, dessutom strider det emot kongl. förordningen angående sattiv. i slera sall: uti ingendera författningen detaljeras göromälen. Hyrkovården. Denna afdelning likasom de nåstföljande asdelningarne gör författaren oberoende af socknenåmnden. Den åberopade författningen om kyrkoråd af den 29 Augusti 1843 föreskrifver endast kyrkorådets religiösa och moraliska skyldigheter, men vidrör icke något ekonomiskt, icke ens att det får uppbära eller omhånderhafva kyrkans medel. Något om kyrkomedlens förvaltning söreskrifves lika litet hår som i förslaget, hvilket ej heller derom nåmner ett enda ord, ej heller om kyrkorådets ledamöters ekonomiska funktioner. Men en ekonomisk styrelse, om ock den bildas af kyrkor. ensamt, bör dock serskildt sinnas. Skolstyrelsen. Förslaget vidlåder samma sel som i nåstföregående del. Onekligen föreskrifver kongl. förordningen af den 15 Juni 1842 och skolreglementet af den 7 December 1828, hvad skolstyrelsen i intellektuelt hånseende bör iakttaga; men i ekonomiskt allt förlitet för att som förslaget åberopar tjena denna styrelse till ledning och råttelse. Men enår skolan tillhör församlingen, så bör den tillika med kyrkovårdsstyrelsen utgöra en afdelning af socknenåmnden (kommunal-styrelsen). Brandoch Sprut-komilen: Förslaget föreskrifver att förste brandmästaren vid församlingens spruta skall vara besålhafvare Öfver alla de 4 sprutorne som sörsamlingen disponerar. Detta hörer till de öfrige orimligheter, som förslaget innebär. Den som gjort sig reda för den ordning som vid eldslåckning bör vara rådande, vet ganska vål, att ett befäl öfver en spruta, som har en arbetspersonal af 400 man, har nog att sköta för att tillhålla dem att fullgöra sina skyldigheter utan att kunna hafva tillfålle att utstråcka sin tillsyn öfver flera sprutor, i synnerhet når de som vanligt, anvåndas på flera håll. Den åberopade brandordningen af den 3 Dec. 1842 omnåmner ingen styrelse, ehuru befålet vid förs. I spruta bildar ett besål af omkring 40 personer, hvilkas inbördes förhållande visat huru skadligt det år att hafva ett större antal ledamöter uti en styrelse. Förslaget antyder i ölrigt att man, Gud vet af hvad orsak, afser . den onyttiga brandvaktens återstållande. M!å läsaren sjelf jemföra de vid det ifrågavarande förslaget gjorda anmårkningar med hvad om kommunal-lagen blifvit ordadt, och afgöra huruvida det kan vara skål att utbyta en till efterlefnad redan med fördel införd författning, som uti ett helt innefattar alla de lagbestämmelser, hvilka den, som uppdrages kommunalbestyr, bår kånna, och de kontroller, som förekomma underslef och misshushållning samt bjuda ordning och hushållning inom komm. förvaltning, emot det mest ofullståndiga dokument, som endast åberopar spridda, för allmånheten nästan oåtkomliga försattningar och stadganden, som blundar för oordning, godtycklighet och egennytta och återföAA — I sig, eller snarare föll ned på en stol och förmer AA