Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1852, sida 2

sig, eller snarare föll ned på en stol och sörde handen mot pannan. — Hvad går åt dig, bror Helmer? frågade Victor; du synes ej vara vid godt lynne. — Allt år förgåfves. Hvad skall jag göra med dessa taflor? skall jag brånna upp dem? — Låt mig åtminstone se på dem först. sade Victor och uppstållde dem på soffan, i en fördelaktig dager. Den ena taflan förestållde Gustaf den tredje, i en förtrolig aftonkrets, omgifven af Armseldt, Schröderheim, Kellgren och Bellman . den andra föreställde Carl den trettondes bigt. Långe stod Victor med armarna i kors och betraktade dessa taslor ömsevis, under djup tystnad. Helmer åter, från sin plats, följde med uppmårksamt öga, men försiulet, det intryck, dessa hans verk gjorde på Victor. Han gjorde detta med en viss oro, ty han visste, att Victor var begåfvad med mer ån vanligt åstetiskt sinne; och hans dom vore således af vigt. — Det år beuudransvärdtl sade sent omsider Victor; och, våndande sig till Helmer, tillade han, i det han fattade hans hand: jag gratulerar dig. (Forts.) RR 5