Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1852, sida 2

kunnat förorda något olagligt, måste oftaberörde lag, med de af kon. bes:de nådigt ansedde föråndringar, såsom ett laga kraftvunnet sockneståmmobeslut lånda församlingen och dess styrelse till efterrättelse, intill dess bon (förs.) genom ett annat i laga ordning tillkommet beslut, som vunnit laga kraft, detsamma förändrar eller upphåfver. Men klandrar lönligen kommunallagen, utan att dock bjuda för sig det ringaste fog. I ilrågasatta sörslaget har den icke blifvit nämnd, än mindre kritiskt bedömd, hvilket dock varit ett nödvändigt föregående; ty innan man vill undanrödja en författning, bör man vål uppenbara dess brister, och i thy 2:— bevisa dess oduslighet, förrån man föreslär en annan. Kan förf. icke åstadkomma en sådan bevisning, så bör förslaget dessförinnan komma under prölning, och åtminstono icke förr antagas, ån dess företråde blifvit ådagalagdt. Förf. har gifvit förslaget en losvande titel: I -Reglemente sör Carl Johans församlings sockennämnd, samt sattigvårds och helsovärdsstyrelse, åfvensom dfrige förvaltningsafdelningar.Arbetet år, liksom kommunallagen, indeladt i artiklar, och under hvarje af desamma nåmnes den styrelse som artikeln angår; t. ex. 1:o socknenåmnden, 2:o sattigvårdsoch helsostyrelsen, 3:o kyrkorådet, 4:0 folkskolans styrelse, 5:o brandvaktsoch sprutstyrelsen. Socknendmnden. Man förenar denna styrelse med fattigvårdsoch helsovårds-styrelserna under en ordförande, man hopar styrelse på styrelse, tillåter ordföranden så vål i denna nåmnd, som i de öfrige s. k. afdelningerne, att anordna medel utan föregånget beslut, och förbjuder vederbörande kassörer att utan slik anvisning utbetala några medel. Men huru låter det vål tånka sig att en ordförande, når han ingen dag får vara i fred utan ersättning upptaga det måsta af sin för egna angelågenheter dyrbara tid? Och vid att sådant förhållande, huru skall han då kunna vara ordförande i sattigoch helsovårds-styrelsen? Visserligen går det vål för sig, om man håller sig strikte vid förslaget, som icke ålågger honom annat ån att sammankalla nämnden och sattigvårds-styrelsen blott en gång i månaden åfvensom ått till betalning anordna medel. Men han har moraliska pligter att uppfylla. Han måste tillse att de fattige och sjuke vål vårdas och behandlas — och hvem får man vål passande till en sådant sysslande. Måhånda författaren? Ja, se der ha vi det. Det komme då att tillgå ungefårligen som vid den tid, då en viss man var litterat ledamot af skolstyrelsen och hedrade skolan med sitt besåk hvart den? Dock han år, likasom de öfrige ordsöranderne samt nämnden och styrelserne, icke ålaggd något ansvar. Vill ordföranden anordna, nog får han råkningar. — Men kasta en blick tillbaka och se huru då sörsors. Det hör till det outgrundliga hvarföre ordningsmånnen skola vara ledamöter af nämnden, om icke för att göra de öfriga sällskap. — Som hår finnas polis och kronobetjening äro uppsyningsmånnen öfverslödiga; de hafva ock förut endast till namnet existerat — Författaren har på grund af 2 mom. af 1843 års kongl. förord. om socknenåmnder på landet uppdragit socknenåmnden åtskilligt. Men hvarföre har han uteslutit det hufvudsakligaste, som högstberörde förordning i öfrigt innehåller och den mångd andra skyldigheter en socknenåmnd, har att iakttaga? Förf. uppdra ger församlingen att ådöma nämnden de böter hvartill råmnden för försummelse gör sig förfallen. Detta år ganska billigt, men åger han omedelbar rått dertill, blir en annan fråga, och svaret derå torde blifva: nej! — Hvem som känner orsakerna hvarföre församlingen nn ee — — för kommunala göromål, dersöre skall kunna alt nåmnden m. fl. fullgöra sina skyldigheter, HR An 2 An oo OM oo a AE oo fd fjerde år. Hvem skall kontrollera ordföran