Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1852, sida 1

er skulle antagit, om någon yttrat: -jag ser ingenting, som hindrar svårfar att slyga-, så fortfor kammarherren, i det han stack högra handen i barmen: — Statsmannens pligter åro i våra dagar långt ifrån hvad de varit fordom. En uppmårksam observatör har det icke kunnat undgå, att under tider af granlaga förhållanden, då ännu obskurantismen bredde sin slöja öfver solkens intuitionsförmåga — att icke tala om den kompletta sammanstämmelsen mellan rättsbesreppet och det ideella af statens väsende — om, sager jag, detta ytterst granlaga sörhällande i mer eller mindre mån, i hö8re eller lågre grad kringgårdade det absoluta i vetandets sfer, då folket ånnu låg i linda — ty utan oråttvisa kan man dock icke påstå, att upplysningen inverkat åfven i den riktning, der vi blifvit vana att finna kunskapernas resultat — om, säger jag, detta å ena sidan icke kan nekas, så år det å den andra ålven lika obestridligt. att den högre förmågan, det klarare ögat, de mera storartade insigterna under tider af oro förmå att skaka thronerna i deras grundvalar och sålunda bilda en motvigt emot det vi egentligen förstå med folkligt element. Då jag nu in nuce tagit mig friheten framstålla konservatismens id i dess ursprungliga form, har jag med det