Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1852, sida 2

Victor var som barn i huset, så efterkom han gerna Bettys uppmaning att trösta sin kusin. Egentliga orsaken, hvarföre Victor lät sig angeläget vara att stå på en förtrolig sot med huset, så att han hade öppet tillträde der hvad tid på dagen som håldst, var hans kånsla af medlidande för Sally, hvars innersta tankar han ensam kånde. I den stållning af tvång, hvari hon befann sig, hade hon också behof af någon, åt hvilken hon kunde meddela sig. Han fördes omedelbarligen in till Sally, som satt med en fullgråten nåsduk i den ena handen och ett bref i den andra. Victor förstod genast, hvad klockan var slagen. — Odversten har friat? frågade han hastigt, för att göra pinan kort. — Ja! svarade Sally, hvars ansigte något klarnat vid Victors äsyn. — Nå? — Se hår! Hon lemnade honom brefvet. victor låste följande bres: aMademioselle! Sedan jag långe tvekat i valet af en ledsagarinna genom lifvet, har jag utan att smickra sunnit de egenskaper hos er, som den åktenskapliga lyckan kråfver. Det företräde, jag