besvärade, blifvit genom Kgl. M:ts nådiga utslag dömde att hållas i häkte å Långholmen, för att sörmanas till bekännelse, nu mera, enligt hvad bifogad skrifvelse från konungens befallningshafvande i länet af den 1 i samma månad innefattade, låtit hos konungens befallningshafvande anmäla, det de voro beredde att erkänna brottet; förnyad ransakning med dem alltså måtte varda inför häradsrätten företagen. I anledning bäraf voro förenämnde Iamanuel Pettersson och Carl Johan Pettersson nu, i närvaro af åklagagaren, vid häradsrätten inställde, dervid åklagaren söretedde Kgl. M:ts åberopade nåd. utslag af d. 31 sistl. Jauuari, hvaraf inhemtades, att sedan häradsrätten förklarat Emanuel Pettersson och Carl Johan Petterson, mot sitt förnekande af åtalade brottet, icke kunna derför till ansvar dömas, men lemnat saken till framtiden, då den kunde uppenbar varda, hvilket utslag Kongl. M:ts och rikets Götha hofrätt genom utslag den 16 Oktober nästlidet år fastställt, har Kongl. M:t ansett skäl icke vara anförda, som kunde föranleda ändriog i kgl. hofrättens utslag, men, med afseende å den bevisning och de omständigheter, som emot Emanuel Pettersson och Carl Joban Pettersson förekommit, funnit skäligt förordna, det de skulle afsändas till allmänna straffoch och arbetsfingelset å Långholmen, för att der, förvarade i enskildta rum, af vederbörande presterskap förmanas till uppriktig bekännelse af det mot dem åtalade brott. Efter det detta utslag blifvit uppläst, fick Carl Johan Pettersson afträda, medan Emanuel Pettersson hördes; och uppgaf denne: alt sedan han, på sätt hans förut under målets bandläggning vid häradsrätten asfgifna berättelse innefattade, den 13 December 1850, åtföljd af C. J. Pettersson och gelbgjutaregesällen Carl Johan Sandberg, gjort besök bär i staden och klockan vid pass åtta på aftonen hemkommit samt intagit qvällsvard, hade Sandberg gått till sängs; hvaremot Emanuel Pettersson och Carl Johan Pettersson, emedan viderleken varit angenäm, beslutat att ytterligare företaga en spatserfärd samt frågat Sandberg, om han ville göra dem sällskap, hvilket han likväl vägrat; att Emanuel Pettersson och Carl Joban Pettersson då, klockan emellan nio och tio på aftonen, efter att hafva reglat dörren emellan den så kallade butiken och Sandbergs rum, på det att icke Sandberg skulle kunna under deras bortovaro ingå i butiken, begifvit sig till ett, vid ejöhamnen Klippan befintligt värdshus, hvarest de uppehållit sig omkring en timma och förtärt hvardera två toddyar; deruppå de återvändt hem, men derunder ytterligare besökt två näringsställen, der Emanuel Pettersson supit bränvin och brodren druckit vin; att då de klockan omkring elfva på aftonen ankommit hem och ett ljus blifvit upptändt i deras sofrum, Carl Johan Pettersson genast gått till sings; hvaremot Emanuel Pettersson, som, iföljd af de starka drycker han förtärt, blifvit rusig, hvilket ännu mera ökats af värmen irummet, tändt ett annat ljus och dermed, utan att sätta detsamma i stake, ingått i butiken, der han ställt ljuset i en, med tomma papperspåsar nästan fylld låda, medan han på en flaska sammanblandat likör och kognac, som han deruppå medtagit in i sofrummet och hvarmed han fyllt ett drickesglas, hvilket han derefter utdruckit; att Em. Pettersson, då han från butiken återvändt till sofrummet, af glömska, föranledd af hans rusiga tillstånd, låtit det brinnande ljuset stå qvar i lådan, hvilket förhållande han icke erinrat sig förrän påföljde morgonen; och att Emanuel Pettersson, som omkring trefjerdedels timma, efter det han inkommit från butiken, gått till sängs och genast insomnat, sedermera blifvit väckt af slag på fönsterluckorna och rop, att elden vore lös, samt då genast uppstigit och öppnat dörren till butiken, hvarvid han funnit, att eld fattat i lådfacken och spridt sig utefter hela den sidan af rummet, der lådfacken varit ställd. Efter det Emanuel Pettersson blifvit af domstolen gjord uppmärksam på det osannolika i denna uppgift om anledningen till branden, han nu meddelat, och uppmanats att afgifva en sannfärdig bekännelse, förklarade han sig slutligen dertill villig samt förmälte deruppå: att handlanden C. M. Carlsson i Majorna vid flere tillfällen under hösten år 1850 enträget uppmanat Emanuel : Pettersson att låta assurera sin lösegendom samt förespeglat honom, att han sedermera kunde ställa så till, att eldsvåda komme att inträffa, hvarigenom såväl Emanuel Pettersson, som Carlsson, hvilken sistnämndes salubod varit belägen nästintill det-hus, der Emanuel Pettersson då haft sin bostad, skulle skörda vinst; att Emanuel Pettersson äfven i följd häraf i Globe assurance-kompaniet tagit försäkring å sitt varulager och sin öfriga lösegendom till vida högre belopp, än hvartill egendomens värde uppgått, samt redan då, förledd af handlanden Carlssons råd, fattat uppsåt att, för utbekommande af assuranssumman, antända det hus, hvari Emanuel Pettersson bodde; att bemilte Carlsson, som d. 13 December nämnde år klockan omkring nio på aftonen ankommit till Emanuel Pettersson i dennes bostad samt qvarstannat der vid pass en timme, dervid, under enskildt samtal med Emanuel Pettersson, uppmanat denne att, emedan vädret då var lugnt, under instundande natten verkställa antändningen af huset, hvilket Emanuel Pettersson äfven beslutat och i följd hvaraf han, efter det han, på sätt ban förut berättat, jemnte Carl Johan Pettersson återkommit från Klippan, samt den sistnämnde begifvit sig till sängs, utgått i butiken och ställt ett brinnande ljus i en med tomma papperspåsar nästan fylld låda i lådfacken, i beräkning att papperspåsarne skulle antändas och elden sedermera sprida sig i rummet; hvarefter Emanuel Pettersson ätervändt till sofrummet och gått till sängs, i afbidan deruppå att elden skulle gripa omkring sig, hvilket äfven inträffat; samt att hvarken Carl Johan Pettersson eller någon annan, än handlanden Carlsson, fått kännedom om Emanuel Petterssons afsigt att verkställa mordbranden; äfvensom Carl Johan Pettersson icke eller sedermera blifvit af Emanuel Pettersson underrättad derom, att denne anlagt elden; uppgifvande Emanuel Pettersson derjemnte, på frågor, att tvenne bord, som han lånat det ana af handlandan Carlaann ach det an