Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1852, sida 2

och intet knot förmärktes, intills fartyget sjönk. Jag kan icke särskildt nämna någon officer, som utmärkte sig framför sina kamrater. Alla emottogo de dem gisna besallningar och estersägo deras utförande, liksom om folket skulle inskeppats i stållet för att gå till botten, blott med den skillnad, att jag aldrig sett någon inskeppning företagas med så litet stoj och förvirring. Samtliga ombord varande fruntimmer och barn blefvo råddade. Man hade samlat dem akterut under suntåltet och derifrån fördes de ned i en slup. Af fartygets ölriga båter kunde blott 3 begagnas i nödens stund. Enlig! en beråttelse kunde hjulhusbåtarne icke firas ned, emedan davidtaljorna — blifvit oklara; deremot skrifver kapten Wright, att då skorstenen gick osverbord, tog den styrbe-aebjulhusbåten med sig i fallet, och att den andra bjulhusbåten sjönk, då den kommit ned i vattnet. Kapten Wright påstår, att af de cirka 200 man, som drefvo omkring på rundholten, då han gick från fartyget, kunde nåstan hvar enda en blifvit råddad, om en af fartygets båtar gjort sin skyldighet. I denna I befann sig skeppslåkaren med 8 man, som i stållet för att komma deras kamrater till hjelp, rodde straxt i land, medan de olycklige som höllo sig uppe på rundholten drefvos bort mot Point Danger, hvarest de insnärjdes i den ofantligt långa tången och ömkligen omkommo. Kapten Salmond, som synes hafva gjort sin pligt, sedan fartyget stött, öfverlefsde icke olyckan. Då han sist sågs i lilve, var han i begrepp att simma från akterstäfven, som nyss I sjunkit, bort till backsdåcket, som låg och dref i vattnet, omkring 10 samnar från vraket; han tros hafva blifvit träslad i hufvudet af ett eller annat föremål, ty han sjönk och kom icke mera upp. — I LL —