Den lyckliga sjukdomen. Beräåttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 86.) Just den åldern, då ungdomen behåfver roa sig som båst. Och så skall hon vara så vacker, efter hvad jag hårt. Helmer hann knappast att såga ut dessa ord till slut, ty dörren öppnades, och i den syntes Ånna, med en bricka, hvarpå en kopp kafle, och bredvid den en gråddskål och ett sockerask stod. Når hon fick se, att hennes bror hade fråmmande, höll hon på att draga sig tillbaka; men han ropade åt henne: — Stig på, stig på; det år inte farligt. Anna inträdde. — Min syster, herr Branning, presenterade brodern. Helmer bugade sig något sörläget. Han var synbarligen öfverraskad af Annas skönhet. — Har du druckit kaffe, bror Helmer? frägade Victor; och vid ett nekande svar af ho