Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1852, sida 1

— — —ä—ä — — —— — kan inte då åtminstone såga annat, ån att gräddan varit såt. Helmer skyndade att råtta sitt misstag och Anna drog sig tillbaka. — Hvad jag år för ett gudomligt få! skrek Helmer, och slog sig med knutna nåfven får pannan. Hvad tror du din syster skall såga om en sådan bordlurk? — Ah det betyder ingenting. Min syster år just inte van vid några mån af stora verlden. — Ja, men — utan att vara af stora verlden ... — Jag medger, att du bar dig litet subbligt åt, sade Victor, som det roade att retas med sin vån; men du får snart tillfålle att reparera det, ty det slår mig inte felt, att min syster åfven unnar mig en kopp kaffe, Det vore bra. Men hur skall det gå till? Hvarmed skall jag börja? l — Tala om våderleken, naturligtvis, — För att rigtigt bli platt, ja. — Nå, de sista moderna, då? — Som hvarken jag eller hon begriper. — Theatern då? — Dumma förslag! Nu vet jag, Jag vill tala om utsigten. — Så se på den då. i Helmer kastade en blick ut genom fönstret. I