Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1852, sida 1

nom gaf han systern tecken att bjuda honom. Helmer sattade koppen med nästan darrande hand, utan att kunna vånda ögonen ifrån Anna, sam slog ned sina, och tog ett par bitar socker, hvilka han dock råkade lågga i gråddskålen i stållet får i kaffet. Utan att mårka sitt misstag, ville han derpå slå i grådda, men af en skålmaktig min på Anna, och ett fnysande från brodern kunde han mårka, att han måtte ha begått någon dumhet; som likvål intet spår af sockerbitarne syntes i gråddskålen, och han får åfrigt icke kunde upptåcka någonting, som kunde ge anledning att skratta; så tog han dristeligen kaffekoppen, och tånkte draga sig tillbaka, men uppehålls af et: var god och tag socker-, från Anna. — Jag ha—har — tagit — stammade han. — Ja, men ... Victor var nog obarmhertig att icke göra slag i saken. — Jag försåkrar, att Jag tog socker. — Men jag försåkrar, att det kom i gråddskålen, sade åndtligen Victor skrattande. — Kors, jag ber tusen gånger om förlätelse. — Har ingenting att betyda, kåra bror. Man