Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1852, sida 1

——— — ————7777777424 V både tala och svara riktigt i allting, och ändå åro rubbade, bara i en enda punkt. — En enda punkt! svarade fru Pundmark okonstladt; hvar skulle den sitta, goa grefvinna? ÖU Ja, se det år någonting, som jag inte så noga kan förklara — men se till exempel, om fru Pundmark eller hennes man finge den iden, att det inte skulle råcka till för herrskapet . — Åh gubevara oss, goa grefvinna, hur skulle vi kunna få ett sådant infall? — Jo, ser fru Pundmark, sådant hånder just med dem, som åro mycket rika. Det år I sjukdom, och en sjukdom, som fattigt folk aldrig kan få. — Ja, det tillstår jag, nog vore vi bra tokiga om vi finge en sådan ide. Men om det nu skulle vara så illa, som grefvinnan tror 0 0 — Tror går jag visst ingenting — jag bara säger, att det kunde vara en möjlighet, ser frun. — Nå ja, om det vore en möjlighet, som grefvinnan säger, hvad ha vi då att göra? Skicka efter doktorn? — Doktorer förstå sig inte på sådant. — Nå men hvad skota vi då taga oss till? Skall jag låta åderlåta henne? eller purgera?