Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 1

m— — t kursionerna, och återseendets stund var särdeles rörande, sedan vi först blifvit något vana vid atmosferen. Vi meddelade hvarandra hvad som händt hvar och en särskildt; hos en ö del hade man icke tagit något, hos de slesta I litet, hos andra allt skrifvet papper. — Hittills hade alltsammans egentligen icke varit roligt (ehuru vi sökte att så godt som möjligt göra det dertill), och den öfriga delen af natten tycktes icke erbjuda utsigt till något bättre; rummet var så trångt, att vi på långt når icke kunde ligga alla; utan en stor del måste stå eller sitta på en skarp brådkant. Jag var lycklig nog att finna en madrass i ena åndan af rummet, hvilken jag oförtöfvadt tog i besittning, utan att tänka på de större eller mindre djur, som vanligen uppehålla sig i dylika bäddar, och delade den med en af mina olyckskamrater. En stund derefter föll jag i en sömn, som emellertid icke kunde kallas behaglig, då jag tid efter annan väcktes af ett par ståflor, hvilka sparkade omkring på mitt hufvud, och dessutom låg i en stållning, som aldeles icke liknade den man vanligen intager i en sång. Klockan 6 purrades vi med mycket stoj och larm, och nu först hade vi tislälle att öfverskåda lokalen. Rummet var 21 alnar långt, 8 alnar bredt och 53 alnar högt (jag hade måtit tämmeligen noga), med 4 fönster på hvardera långsidan, alla vål försedda med jerngaller; från sidorna stråckte sig ungefårligen till midten af rummet, tått invid hvarandra, rörliga britser, på hvilka menniskor och madrasser lågo tre qvarter öfver golfvet. Du kan sjelf råkna ut huru mycket det blef öfver af de 8 alnarnes bredd, när britserna voro nedsälda, och då mitt läger var tvärt öfver detta mellanrum, skall du finna det mycket förklarligt, att mitt hufvud fick gåra bekantskap med andra personers ståfvelklackar. Madrasserna borttogos, britserna restes upp mot våggarna, så att de intogo en lutande riktning och under dem upptåcktes en lång bånk på hvar sida, och på hvilken vi kommenderades upp, ty — golfvet skulle spolas (för aktivt deltagande i denna goda handling kunde man befria sig genom att betala en Sou). Nu kunde man råkna samtliga nårvarande, och det visade sig då, att de inalles voro 90 a 100 personer, af hvilka 20—30 voro, som man såger, hemmastadda. Jag tror icke, att några egentliga grofva förbrytare funnos ibland dem; men det var folk, som nu får tiden anses vårre ån tjufvar och mördare, det vill säga, barrikadhjeltar och så kallade rebeller från den 3:dje och 4:de December. Emot oss voro de emellertid mycket vånskapliga, gåfvo oss flera upplysningar om, huru man kunde göra fångelselifvet så behagligt som möjligt, gjorde oss äfven en och annan tjenst o. s. v. Om du jämnför antalet af innevänarne med lokalens ytinnehåll, så skall du se, att det kommer 7 qvardratfot på hvarje man, och såedes år det förklarligt att en stor del af ss måste sofva stående eller sittande på ofvannåmnda sått, om de hade lust. — Golfvet hade blifvit spoladt, vattnet hade unnit bort åt båda sidor, fönsterna blifvit — ———