— Mamsell Belinda! — presenterade Amanda — mamsell Belinda, som delat min bädd si natt., Åhl pustade brukspatronen och gjorde ett slags bugning, hvarunder Amanda, som fann, att Belinda,, i brist på spegel, icke hade lagt sitt hår så väl, som det borde, lem nade henne en liten handspegel och en kamm och till halfs skuffade henne in tillbaka igen, med anmodan att komma ut, sedan hon ajusterat sig. — Nå, hvad har nu lilla pappa att såga? sade Amanda lite spotskt, sedan hon skjutit till dörren. — Hvad jag skall såga! jag bår ju be dig om förlåtelse. , ser lilla pappa det. Jag borde verkligen bli ond, för det år inte första gången Jag sett, att lilla pappa varit svartsjuk och haft misstankar; men det må vara glåmdt får den hår gången, med förbehåll att det inte sker en gång till. Brukspatronen lofvade bot och bättring: men det var ånnu en sak, som föreföll honom misstånkt, den nåmligen, att de kläder, Belinda hade på, kånde han igen för att vara desamma Amanda vid särskilda tillfållen fått af honom. Han fåstade Amandas uppmärksamhet hårpå. L